Tåget passerar lapportens "baksida", Torneträsk följer oss i sju mil, förbi snötäckta berg, 300 meters stup och oändliga vidder. Utsikten från malmloket förändras ständigt och lokföraren Peter Björnström tröttnar aldrig.
– Låt backarna göra jobbet, säger Peter när han lägger i bromsen på det 8457 ton tunga malmtåget.
Idag kör Peter ett av de omkring elva malmtågen som vanligtvis trafikerar sträckan Kiruna – Narvik varje dygn. Färden tar ungefär fyra timmar och går genom fjällvärldens natur. Från bangården i Kiruna, genom låga fjällbjörkar och grönt buskage, bergstunnlar och snögallerier, slingrar sig rälsen fram till Narvik. Till en början syns de snötäckta bergen på håll, men efter några mil öppnar sig häpnadsväckande vidder, med stup till höger och bergvägg till vänster.
– Jag brukar jämföra det här jobbet med att det är som att sitta på kontor, men med en fantastisk utsikt!
Kontoret, eller loket, som Peter sitter i är varmt och nästan tyst. Instrumentpanelen är överskådlig och det finns inte ett spår av malm, hytten är prydlig som vilket kontor som helst. Det finns utrymme för att sträcka på benen vid ett stopp och två sittplatser för medpassagerare. Men att någon följer med är sällsynt i lokförarnas ensamma jobb.
– Ibland kan det gå en hel dag utan att man träffar på en enda människa, det är det som kan vara lite trist med det här jobbet.
När allt går som på räls är lokförarnas arbetsdag enkel, har man bara lärt sig körsträckan och allt annat sitter i ryggmärgen är dagen i hytten en enkel match. Men vädret är lurigt och kan ibland ställa till med problem. Det har hänt att Peter har blivit ståendes i nio timmar som mest.
– Vi har långa dagar och man kan aldrig räkna med att vara hemma när man tänkt sig.
Förtänksamhet – tretton bokstäver, är ett uttryck i det militära för att man ska förutse vad som kan komma att hända och vara beredd när det händer. Likt flygindustrin har tågen också avtryck från det militära med order, orderrum och ett visst sätt att tala med tågledningen. I hytten finns också en kokplatta där lokförare kan koka sin varmkorv om nödvändigt.
– Jag brukar ha med extra vatten och någon proteinbar, men det finns de som har med en burk bullens pilsnerkorv, säger Peter.
Peter har kört malmtåg sedan 2008, innan dess var var han utbildare inom data. Och han har inte ångrat att han bytte bana.
– Jag tröttnade på att utbilda grundkurser och var det något roligare jobb så var jag tvungen att åka till Stockholm, så jag tröttnade på att ligga över på hotell också, säger han.
Peter Björnströms far var också lokförare och därför har tågbranschen inte legat långt bort för honom själv. Karriärvalen i Kiruna var snäva förr i tiden menar Peter, som lyckats pricka in både LKAB och lokförare.
– Förr hade man inte så mycket till val, antingen jobbade man åt LKAB eller SJ.
Tåget rycker till i en tunnel och Peter förklarar att vagnarnas kopplingar kan gå av om rycken blir för häftiga, därför är det viktigt att kunna körvägen och inte mata på med för mycket ström. I nedförsbackarna rullar ekipaget av egen kraft och Peter måste slå på bromsarna för att tåget inte ska rusa iväg, då skapas energi.
– En gång körde jag på minusenergi till Narvik, jag hare förbrukat 3500 kWh och matat tillbaka 4000 kWh. Teoretiskt sett skulle ett tåg framför oss kunna använda sig av den energi vi matar tillbaka, säger Peter Björnström.