Kiruna Rymdvägen är en dokumentation och ett farväl till ett Kiruna som snart inte finns. Liselotte Wajstedt har följt hus och människor på bland annat Ullspiran som håller på att tömmas inför gruvans utbredning.
Men den är mycket mer än så.
Gräver i det förflutna
Framför allt har hon letat bland sina egna minnen och sina känslor inför den stora samhällsomvandlingen som Kiruna står inför.
- Det var när jag började gräva i mitt förflutna, läsa mina dagböcker och intervjua mina gamla klasskompisar som jag upptäckte vad som fanns i mig. Jag började tänka på vad jag minns och vad som är värt att minnas.
Liselotte Wajstedt lämnade Kiruna som 18-åring 1991 och har bott på många ställen sedan dess. Hon har alltid haft föräldrarnas hem på Schouggatan på Bolagsområdet att komma hem till. Området kommer inte att finnas kvar så länge till och insikten om det väckte en panikkänsla i henne.
Process i förväg
- Jag tror att de frågor som jag har ställt under de här åren kommer de flesta som lever och har sin vardag här att drabbas av. Jag har bara gjort den här processen i förväg. Jag har varit så långt från alltihop, då är det lättare att ställa frågor.
Kommer filmen bidra till en större förståelse för Kirunaborna av vilka känslor de kan komma att drabbas av?
- Jag tror det. Jag har haft en work in progress i Umeå och där var det många Kirunabor. Det blev diskussion efteråt och en kvinna kom fram och grät när hon började tänka på sina egna känslor. Det är precis så jag vill att folk ska tänka, att de ska ställa sig frågan vad trygghet är och vad ett hem är.
Flyttar hem
Liselotte Wajstedt kommer att kunna följa stadsomvandlingen på nära håll framöver. Efter årsskiftet flyttar hon hem till Kiruna.