År 1900 kom statens egnahemskommitté till Kiruna för att inspektera bolagsområdet. Bostäderna dög, men det var långt till gruvan och vädret ibland bitande kallt. För att få området godkänt sa Hjalmar Lundbohm att han planerade en spårvagnslinje. Sedan var det upp till LKAB:s styrelse att genomföra löftet.
Världens nordligaste
Fem år senare stod den första linjen klar. Bergsbanan upp på Kirunavaara gjorde att gruvbarbetarna slapp de långa trapporna och efter två år till kunde resenärerna åka till hållplatsen Telegrafen vid det nuvarande Stadshuset. Spåren byggdes ut eftersom och var världens nordligaste spårvagnslinje.
I slutet av maj år 1958 åkte de tre motorvagnarna med sina släpvagnar i en rad på den sista turen. Men på de äldres trafikdag kunde man uppleva turerna igen. En fullsatt buss fick återuppleva gamla minnen tillsammans med guiden Agge Theander.
Åkte för skojs skull
Sigrid Hedemalm minns sin första tur med spårvagnen. Som nioåring hade hon för första gången fått åka till Kiruna från hembyn Karesuando. Med en kompis satte hon sig på spårvagnen.
- Vi skulle inte åka någonstans utan åkte med bara på skoj.
Färden gick från Steinholtzgatan till hållplatsen Telegrafen år 1948 och priset var tio öre. På de äldres trafikdag kostade biljetten tio kronor.
- LKAB hade ingen tanke på att gå i vinst på spårvagnen. Det var en arbetartur i första hand och sedan kunde andra få åka med för en slant, säger Agge Theander.
Fick aldrig åka
Erland Kempainen fick aldrig åka spårvagn, men kommer ihåg att han ville. Utan någon tioöring vågade han inte försöka åka med.
- Konduktörerna var klädda så fint i uniformer med blanka knappar. Man hade respekt för dem, nästan som för polisen, säger han.
När bussen kör genom Kiruna tar Agge Theander hjälp av resenärerna för att få namnen på alla hus, affärer och områden.
- Man har nästan glömt bort allt det där gamla, men nu kommer det fram, säger Erland Kempainen.
Dövholmen
I dag är många av vägarna omgjorda och hus försvunna sedan länge. Men spårvagnen har döpt både kurvor och områden. Dövholmen kallades ett hus som låg bredvid spåret där vagnen gnisslade som mest, och päronkurvan låg precis bredvid det som i dag är Seniorernas hus på Thulegatan.
Turen gick även förbi de områden som snart kommer att förändras. Gruvlaven och sovringsverket vid Luossavaara och bostadsområdet Ullspiran.
- Det var roligt att få visa de delarna så att folk fick se det en gång till innan de försvinner. Man märker att människor tycker om att återuppväcka minnena och få prata om dem, säger Agge Theander.
Turen längs spårvagnslinjen var en av aktiviteterna på de äldres trafikdag.