"Vi kände till att LKAB undersökte fyndigheten, som kallas ”Lappmalmen”, men de har aldrig sagt till oss att gruvbrytning skulle bli verklighet", säger Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna.
Per Geijer-fyndigheten innehåller cirka en miljon ton jordartsmetaller, utöver 500 miljoner ton järnmalm, och nu planerar det statliga gruvbolaget för fullskalig gruvbrytning i området inom "tio-femton" år, vilket LKAB menar blir fundamentalt för den gröna omställningen och EU:s framtida konkurrenskraft.
Men för samebyn Gabna kom gruvjättens besked som en total kalldusch.
– En chock. Vi kände naturligtvis till att LKAB undersökte fyndigheten, som för övrigt kallas ”Lappmalmen”, men de har aldrig sagt till oss att gruvbrytning skulle bli verklighet, säger Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna.
Redan LKAB:s inledande undersökningar med borriggar på fjället bakom skidbacken i Kiruna de senaste vintrarna har i sig inneburit stora konsekvenser.
– Upp till 95 procent av våra renar har hamnat i grannsamebyarna på grund av det, vilket medför merkostnader och merarbete då vi måste åka dit och hämta hem dem. För renarna vägrar gå in i gruvområdet, gillar inte alls mänsklig aktivitet och borriggar som brummar och smutsar ned, vilket påverkar deras föda också.
Området där Per Geijer-fyndigheten ligger är avgörande för Gabna sameby som flyttled när renarna vandrar till fjälls för kalvning. "Sätter man en gruva där, skärs hela samebyn i två delar", säger Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna.
Kvarfordt Niia beskriver hur området är avgörande som så kallad flyttled när renarna vandrar till fjälls för kalvning. Ända sedan LKAB inledde gruvbrytningen förra sekelskiftet har Gabna haft fyra tidigare flyttleder som de har tvingats justera och den nuvarande är den sista, menar hon.
– Sätter man en gruva där, skärs hela samebyn i två delar.
Vad blir konsekvenserna vid fullskalig gruvbrytning?
– Varje område från fjällen ned till skogslandet har sin betydelse för där har renarna vandrat sedan inlandsisen försvann. Men vandringen kan inte fortsätta med gruvbrytning i området och då renen är så betydelsefull för samisk kultur och språk, hela vårt sätt att leva, blir det en katastrof för oss.
Gabna, som har ett hundratal medlemmar med renmärken, anses redan i dag vara den mest utsatta samebyn i svenska Sapmi. Inte bara LKAB:s nuvarande gruvbrytning gör stora intrång på deras marker, utan även stadsflytten och nya Kiruna centrum, liksom E10 med Kaunis Irons malmtransporter, flygplatsen, storskalig turism och järnvägen.
– Malmbanan påverkar enormt. Mellan 2017-2019 var det över 1 000 renar som kördes ihjäl. Som max kan vi ha 6 500 renar men det når vi inte upp till då renarnas betesro är så dålig och intrången är så många.
– När vi inte kan nyttja vår mark förstörs också gamla boplatser och örter som betas i just de områdena. Per Geijer-fyndigheten ligger dessutom nära Torne älv, som innebär vattenförsörjning för hela Tornedalen, och redan nu är det många gruvor som pumpar ut sin smuts i älven, säger Kvarfordt Niia.
LKABs vd och koncernchef Jan Moström och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) under pressträff vid LKAB i Kiruna.
Foto: Jonas Ekströmer/ TT / kod 10030
Efter veckans besked är samebyn mycket besvikna över den bristande dialogen med den statliga gruvjätten.
– En ren händelse att vi fick information om presskonferensen, bara tolv timmar innan. LKAB hade känt till hur stor fyndigheten var i flera månader men undanhöll oss informationen. De passade på när hela EU:s presskår och alla politiker var i Kiruna.
Hon jämför den planerade brytningen av sällsynta jordartsmetaller utanför Kiruna med debatten om "konfliktmetallerna" i Afrika, som i dag exporterar metallerna till EU från länder där miljontals människor har dödats i olika inbördeskrig.
– Ofta handlar det om Kongo men även om den här fyndigheten inte är frågan om folkmord, innebär den en stor, tydlig konflikt som får katastrofala konsekvenser för oss. Därför förväntar jag mig att EU överväger om de verkligen ska underlätta för ”konfliktmetallerna” här.
I stället menar Kvarfordt Niia att LKAB borde fokusera på att använda de nuvarande upplagen med avfall runt gruvorna.
– Bara i Kiruna är det 122 års gruvavfall, börja med att utvinna sällsynta metaller ur dem i takt med teknikutvecklingen. Att förstöra för samebyarna och riskera den biologiska mångfalden genom fler gruvor löser inte klimatkrisen.
Hur ser du på samebyns framtid?
– Det ser väldigt mörkt ut. Jag har själv tre barn men är inte alls säker på att de kan fortsätta utöva vår kultur och renskötsel. Vi blir bara överkörda.
"Per Geijer-fyndigheten innebär en tydlig konflikt som får katastrofala konsekvenser för oss. Därför förväntar jag mig att EU överväger om de ska underlätta för 'konfliktmetallerna'", säger Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna.
Sällsynta metaller behövs för elektrifieringen och den gröna omställningen. Ska inte Sverige och EU ligga i framkant då?
– Först och främst, metallerna är inte alls så "sällsynta" utan det begreppet är myntat av gruvindustrin. Många forskare är tvärtom tydliga med att metallerna finns överallt.
– Och vad är grön omställning? Är det att förstöra möjligheterna för en extremt hållbar kultur och näring som vår rennäring innebär? Vi samebyar känner verkligen av klimatförändringarna men vi har redan betalat så otroligt mycket för att ge EU malm och möjliggöra hela industrialiseringen. Nu tvingas vi betala en gång till.
Men kan inte gruvbrytning av sällsynta jordartsmetaller också säkra jobben och Kirunas framtid?
– LKAB går jättebra, tömmer järnmalmsgruvan i en extrem hastighet och ska ner på ytterligare en nivå nu. Varför inte bara fortsätta med det? Det är bra många år kvar tills malmen är slut, säger Karin Kvarfordt Niia, Gabna sameby.