Ulf Blomqvist är själv utbildad fisketillsynsman och driver Vildmarksservice i Kiruna, som bland annat inriktat sig på fisketurism.
Han blev förbannad men inte förvånad av nyheten att länsstyrelsen tvingas stoppa öppnandet av det känsliga fjällvattnet Välijokk eftersom man avslöjat tjuvfiske med bland annat nät.
– Det är förjävligt att det sker. Men det är allmänt känt i Kiruna att det tjuvfiskas där. Inte minst sedan jokken avlystes. Det är ett sorgligtbeteende, och det finns även på andra ställen. Exempelvis de som på det sista skoterföret i maj åker till Kaitumälven med haspelspö och fiskar i hålen i isen. De tar massor av grov öring, säger Ulf Blomqvist, som konstaterar att Kirunas och Norrbottens rykte svärtas ned.
– Det blir negativa skriverier, och när folk märker att det är vilda västern åker man nog hellre någon annanstans.
Straffen för de som avslöjas är rena skämtet, menar Ulf Blomqvist.
– Man riskerar att få böter men fallen läggs oftast bara ned.
Enda sättet att komma tillrätta med problemet är att skärpa bevakningen och straffen, och utöka tillsynsmännens befogenheter, tycker Blomqvist.
– Länsstyrelsen måste få större resurser om vi vill ta det här på allvar. Ofta är man som tillsynsman i underläge mot de som tjuvfiskar, eftersom de är fler. Jag har själv en kollega som blivit knivhotad i fjällen.
Ulf Blomqvist jämför bevakningen med hur det fungerar i Alaska.
– Där kommer personalen från deras motsvarighet till länsstyrelsen, Fish and game, med en 45:a i hölstret. Har man inte fiskekortet på sig blir det jättedyra böter även om man har tillstånd. Där är det ingen som käftas med fiskepolisen.
NSD:s fiskekrönikör Gunnar Westrin skriver under på kritiken mot straffskalan.
– I slutet av 1990-talet minns jag när det avslöjades en tjuvjakt på älg i Tjirtjam i Kaitumälven. Då kom en helikopter omgående. Året efter var det ett gäng som tjuvfiskade, men då hände ingenting när det anmäldes. Naturen krymper och folk ser allvarligare på det här. Det är dags att lagen hänger med i utvecklingen efter.
Dan Blomkvist, länsfiskekonsulent vid länsstyrelsen, är inne på samma spår.
– Om vi vill uppnå en effektiv och modern fiskeförvaltning så måste statusen generellt höjas i samhället. Det gäller exempelvis vilka resurser som avsätts till fiskevård och tillsyn och hur fiskebrott hanteras i rättssystemet. Det händer att vi tar folk med byxorna nere och det ändå inte bär till åtal. Beviskraven är snudd på orimliga, säger han.