Kritiken mot kommunen: ”Tar inte det på allvar”

Efter en lång kamp får deras dotter en elevassistent till höstterminen. Men Annika Mikberg är kritisk till hur Kiruna kommun hanterar barn med NPF-diagnoser. ”Det känns inte som att den tar det på allvar”, säger hon.

Efter en lång kamp har de blivit lovade en elevassistent till sin dotter till hösten. Men Annika Mikberg är kritisk till hur Kiruna kommun behandlar barn med NPF-diagnoser.

Efter en lång kamp har de blivit lovade en elevassistent till sin dotter till hösten. Men Annika Mikberg är kritisk till hur Kiruna kommun behandlar barn med NPF-diagnoser.

Foto: Maria Unga

Kiruna2021-06-24 19:00

Vi har tidigare berättat om Annika och Daniel Mikbergs kamp för att deras dotter ska få stöd i grundskolan. Dottern har en NPF-diagnos, en neuropsykologisk funktionsnedsättning, och har ADHD med autistiska drag. Diagnosen gör att dottern är känslig för många intryck och därför behöver enskild undervisning.

Under de senaste åren har dottern ibland haft stöd i skolan och ibland har stödet tagits bort, som när kommunen minskade på elevassistenter hösten 2019. När det har varit som värst har hon inte klarat av att gå till skolan.

– Alla elever vill lyckas, men de måste ges förutsättningar till att klara av det, säger Annika Mikberg. 

I dagarna blev det klart att Mikbergs och två andra familjer får en diskrimineringsersättning av Kiruna kommun. Det är antidiskrimineringsbyrån Rättighetscentrum Norrbotten som juridiskt har hjälpt familjerna med förlikningsavtalet. Kommunen har diskriminerat barnen i och med att de inte har fått det stöd de har rätt till.

Det viktiga för familjerna är att de vill se en förändring från kommunens sida.

– Det är inte pengarna vi är ute efter. Vi gick ut med en skrivelse till kommunen. Vi var ute efter att kommunen skulle se det som en utvecklingsmöjlighet. Att vi som föräldrar som sitter på kunskap kommer med en massa förslag så att det inte ska hända barn i framtiden. Det var man inte intresserad av alls. 

I skrivelsen hade föräldrarna flera förslag om hur barnen skulle få stöd. De ville att man skulle tillsätta en resurspool så att elevassistenterna kunde fördelas snabbare och att personalen skulle utbildas om NPF-diagnoser.

Efter flera turer fick dottern stöd i skolan under den gångna vårterminen genom en resurs som var tilldelad hennes klass. Till hösten är familjen, via mejl, lovad en elevassistent till dottern.

Annika Mikberg säger att familjen har fått ett enormt stöd av lärare och specialpedagogen under åren. Hon har även märkt en förändring i hur skolans rektor bemöter problemen.

– Nu i senaste mejlet såg hon fram emot ett gott samarbete för vår dotters bästa till höstterminen. Jag känner att något har hänt där, men kommunen är fortfarande väldigt nonchalant mot oss. Nu lämnar Eva Lönnelid (skolchefen) och jag hoppas att det kommer fram till politiken hur vi har behandlats. Att man tänker på det när man anställer en ny skolchef som ska utveckla en skola för alla, säger hon och fortsätter:

– Jag hade velat att kommunen tog det mer på allvar. Det känns inte som att den tar det på allvar. Även om Eva Lönnelid säger till vår jurist att ”det är klart att vi tar det på allvar”. Men alla våra förslag har de bara slagit ifrån. 

Mikberg anser att kommunen inte ser de osynliga funktionsnedsättningarna för att de inte syns på barnen.

– Det måste förändras. Det var det vi ville från början. Att kommunen ser det här: ”Fan, det har blivit fel. Vi måste tänka om. Hur ska vi gå vidare?”. Vi ville att de skulle utbilda personal, rektorer och kanske till och med politiker så att det blir nåt annat av det hela. 

Mikberg säger att det har varit en sjukt byråkratisk kamp. Den är inte över, men familjen ser diskrimineringsersättningen som en liten vinst på vägen.

– Vi ser det som att det kan skapa ringar på vattnet. Att andra föräldrar ska få upp ögonen, orka mer och se ett hopp. Det händer så många andra än oss. 

Vi har sökt skolchefen Eva Lönnelid för en kommentar.

..

..

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!