Det var kammaråklagare Lindha Strömberg som stod för utspelet under måndagen i samband med en intervju efter att hon förordat att hovrättsdomen ska överklagas till Högsta domstolen.
Strömberg pekade på en skrivning i domen, där hovrätten slog fast att den dömde 15-åringen vid sidan av tiden i häktet med restriktioner varit föremål för "ytterligare pålagor på grund av smittskyddsrestriktioner.
Åklagaren menade att hovrättens resonemang var "konstigt", och pekade på hänvisningen till pandemin i skrivningen och inskränkningar i spåren på den.
– Det är klart att det är jobbigt att inte få träffa sin mamma. Men det är många som drabbas. Gamlingarna får inte träffa sina barn eller barnbarn. Jag tycker att hovrätten här tar det lite för långt med rabatter till häktade, sa Strömberg.
Erik Sundström, president vid Hovrätten för övre Norrland i Umeå, förklarar att skrivningen går i linje med praxis. Att hänsyn ska tas till restriktioner när längden på straffet sätts för häktade.
– Det är inte så att vi hittar på det här, att det är vår uppfinning att man ska ta hänsyn till att samhället har inskränkt möjligheter till kontakter, säger Sundström.
Men i det här fallet gör det ingen skillnad, konstaterar domaren.
Hovrätten anser att straffvärdet för det dåd som 15-åringen döms för har samma straffvärde som för pappan, fängelse på livstid.
Med åldersavdrag landade straffet på två år och sex månaders sluten ungdomsvård.
– När staten bestämmer att du inte får ha vissa kontakter med omvärlden, oavsett vad det beror på, så är det ju inte frivilligt. Därför har det etablerats en praxis när man har suttit länge med den typen av inskränkningar. Då tar man hänsyn till det i mildrande riktning, säger hovrättspresidenten.
I det aktuella fallet dras inte straffvärdet ner på något sätt, påpekar Erik Sundström.
– Men när vi ska mäta ut straffet måste vi enligt lagen ta hänsyn till barnets ålder. Man straffas inte lika hårt som den fullt vuxne.
Vill någon förändra synen på hur unga ska straffas, då är det en fråga för lagstiftaren i samhället, förklarar Sundström.
– Åklagaren kan ha den uppfattningen att lagen bör ändras. Det är ju det hon säger. Men det kan ju inte vi göra.
Om målet tas upp av Högsta domstolen är det åklagare särskilt utsedda av riksåklagaren som för talan.