För tredje året i rad öppnades arkiven i Kiruna stadshus för allmänheten.
Temat för året var Kiruna i förändring och extra fokus var lagt på de delar av Kiruna som inte finns kvar.
- Ön ett intressant exempel att stadsomvandlingen har börjat för länge sedan fast man inte tänker på det. Det är egentligen en del av det som händer nu, säger Peter Stenberg i föreningen Kirunas rötter.
Fransk straffkoloni
Namnet var från början en förkortning av Djävulsön. Det var sumpmarken i området som ledde tankarna till den franska straffkolonin i Guyana som var aktuell i början på 1900-talet med anledning av den pågående Dreyfus-affären.
Här fanns mycket av den allra äldsta bebyggelsen i Kiruna, den som låg närmast gruvan. LKAB valde platsen för sitt första industriområde, med ett stort sågverk och kraftstation alldeles intill sjöstranden, och byggde ett stort antal bostäder.
Som mest bodde här närmare 400 personer. I mitten av 1970-talet började deformationerna närma sig och bostäderna avvecklades och revs.
Ingen dokumentation
Det som fanns kvar var bågskyttebanan som användes långt in på 2000-talet. Där firande man Valborg och tände brasan med eldpilar.
Under 2006 stängdes viadukten under järnvägen och området hamnade slutgiltigt bakom stängsel.
Ön som stadsdel är måhända ett relativt okänt begrepp bland yngre Kirunabor. Nu finns det möjlighet att i alla fall få en liten inblick i hur livet tedde sig på Ön. Kirunas rötter som har sammanställt utställningen har inte haft något lätt jobb.
- När avvecklade ön så dokumenterade man inte området. Det har man dessbättre tagit lärdom inför det som ska hända nu. Men inför utställningen har det varit svårt att få tag på material, bilder, kartor och ritningar på hus och sånt, säger Peter Stenberg.
Ett viktigt fynd är förre LKAB-
anställde Erland Niemis bilder från 1985 som Kirunas rötter har fått från LKAB-arkiven. Vid
den här tiden var det mesta avvecklat, men många byggnader stod kvar.
En av LKAB:s verkstäder var fortfarande i drift och den gamla kraftstationen fungerade som borrkärneförråd.
Trivsamt område
Till utställningen har Kirunas rötter också intervjuats personer som har bott på Ön när det begav sig. De sista boende fick flytta kring åren 1976-1977.
- Det roliga är att de är så eniga om att det var ett trivsamt område. Det fanns mycket grönytor, mycket ungar och livat värre, säger Kenneth Johansson i Kirunas rötter
Berättelserna är förstås kryddade med en stor dos av nostalgi.
- Det finns även andra bitar. Bostäderna var inte precis hypermoderna, vissa pratar till exempel om kokseldning i vissa hus. Någon sa att det var som ett invandrarområde för tornedalingar och finländare, ett lågstatusområde helt enkelt, säger Kenneth Johansson.
Även Kiruna kommun, LKAB och Kiruna forskarförening är arrangörer av arkivens dag och i källaren visade arkivföreståndaren Jan Viinikainen prov på gömda arkivskatter. Bland annat tog han hjälp av gamla stadsplaner för att visa hur Kiruna designades från första början.
- Man hade designat Kiruna med tomt- och kvartersindelningar och preliminära gatunamn.
Utifrån det här växte Kiruna, i alla fall det som kallades municipet. Bolaget och järnvägen planerade för sina egna områden.