"Det här blir häftigt"

Kirunabon Lars Lindh, 45, har tävlat i slädhundkörning hela sitt vuxna liv.Under alla år har han burit på en dröm - att någon gång få tävla i sportens hemland.Nu får han chansen.- Det är otroligt hur allt bara föll på plats, säger han.

Glada och spralliga hundar blir extra livliga när husse Lars Lindh visar sig på gården. Det betyder ofta att det snart kommer att få ägna sig åt det som det gillar bäst, att springa. Snart får de hålla matte sällskap när Lars Lindh provar på proffslivet i Kanada.FOTO: HANS STERNLUND

Glada och spralliga hundar blir extra livliga när husse Lars Lindh visar sig på gården. Det betyder ofta att det snart kommer att få ägna sig åt det som det gillar bäst, att springa. Snart får de hålla matte sällskap när Lars Lindh provar på proffslivet i Kanada.FOTO: HANS STERNLUND

Foto: Hans Sternlund

KIRUNA2012-11-27 06:00

Lars Lindh bor sedan 1995 på en gård i Laxforsen utanför Kiruna tillsammans med hustrun Petra och massor av hundar.

Ungefär så länge har han bedrivit en seriös satsning på slädhundssporten och erövrat ett otal titlar i Sverige och övriga Europa.

Det här året hade han bestämt sig för att göra något annorlunda.

Han sökte tjänstledigt från sitt jobb som arbetsledare vid Föremålsvården i Kiruna för att jobba med bygget av ishotellet i Jukkasjärvi. Samtidigt tog han ett uppehåll från hundkörningen och behöll bara några få hundar.

I det läget kom erbjudandet han inte kunde tacka nej till.

Andraspannet ledigt
En av Kanadas mest merittyngda förare och mest kända uppfödare av slädhundar, Buddy Streeper, frågade i fall han ville köra andraspannet i hans stall den här säsongen.

Platsen var är ledig eftersom ordinarie föraren, tillika flickvännen Lina Glad från Råneå, väntar barn.

- Jag har varit bekant med Buddy sedan långt tillbaka och Lina känner jag eftersom hon har jobbat åt min granne som har ett turistföretag med slädhundar, berättar Lars Lindh.

Alltså, Lars Lindh var tillgänglig och Buddy Streeper sökte en erfaren förare som direkt kunde gå in och prestera på släden. Tajmingen var med andra ord perfekt.

Direkt efter nyår börjar han sitt tre månader långa äventyr i den nordamerikanska proffscirkusen.

Basen blir Fort Nelson, en liten stad öster om Klippiga bergen i norra Kanada.

- Det här blir otroligt häftigt. Jag har alltid velat åka över och tävla, jag har till och med funderat på att ta över mina egna hundar, vilket är väldigt omständigt och dyrt. Nu får jag chansen med några av de bästa hundarna man kan få tag på, säger han.

Man skulle kunna jämföra det med en hockeyspelare som får chansen att spela i NHL. I slädhund hör svenskarna fortfarande till ovanligheterna, även om det finns de som har banat väg.

Mer huskey i hundarna
Kenth Fjällborg från Kiruna gjorde en satsning på storloppet Iditarod redan 1994 och värmlänningen Egil Ellis gjorde sensation när han åkte över och vann många tävlingar för ett tiotal år sedan.

Lars Lindh är inte orolig för sin egen insats efter alla år som tävlingsförare. Hundarnas kapacitet behöver han heller inte bekymra sig om.

I Buddy Streepers kennel finns mellan 200-300 hundar och han ligger i framkant när det gäller att avla fram tävlingshundar som både ska vara explosiva och uthålliga.

Vad är då skillnaden mellan sporten i Kanada jämfört med Sverige?

Till att börja med är spannen i den öppna klassen är större, ofta uppåt 20 hundar, medan man i Sverige sällan kör med fler än tolv hundar. Tävlingarna får större uppmärksamhet och konkurrensen hårdare. De flesta som tävlar ägnar sig åt sina hundar på heltid.

Det blir en värdemätare för en flerfaldig svensk och nordisk mästare.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om