Hästarna lystrar till namn som Freyr, Ragnarök och Óttar och kommer från flera ställen i Norrbotten. Det är tävling på Kiruna ridklubb. Närmare 30 ekipage är anmälda till den här klubbtävlingen. Amanda Kantola, är kirunabo, och har ridit sedan hon var elva år. Och det är islandshästar som det kommit att handla om för hennes del.
– Från första början har det varit islandshästar. Jag har provat enstaka gånger att rida ”storhäst” och ponnyer också men det är inte samma sak. De är fantastiska. Just det att de har två extra gångarter gör ju det hela mycket roligare, tölt och flygande pass. (Se faktaruta)
Idag ska hon rida sin häst, Tangó från Heden. Han är sju år och Amanda Kantola köpte honom för tre år sedan. Idag ska de tävla i en gren som mest handlar om tölt. Något som paret tränar hårt på.
– Vissa islandshästar är fyrgångare, då har de bara tölt, trav, skritt och galopp. Medans vissa är femgångare och har även flygande pass. Tangó är nog femgångshäst egentligen men vi har inte börjat med passen riktigt än. Vi jobbar med tölten för att få koll på den, säger Amanda Kantola.
Trots att rasen ökat så kraftigt så är det på sin plats att tänka efter innan man köper en islandshäst. Hästarna har sin egen speciella mentalitet. Man måste vara beredd på en häst med stark vilja.
– Vissa tänker att islandshästar är perfekt för barn för de är så små och söta. Det köper vi till vårat barn. Men de har en vilja av stål. Så det krävs att man kan lite grann om man skaffar häst. Men jag tycker absolut att det är en häst som passar både barn och vuxna. Bara man är villig att lära sig och ta hjälp av folk, säger Amanda Kantola.
För systern Emma Kantola är det första gången hon ska tävla även om hon har ridit i tio år redan. Idag rider hon hästen, Dofri.
– De här hästarna är bara bäst. De är utmanande att jobba med och har ett speciellt humör. De har stor karaktär, säger hon och skrattar till.
Islandshästar är allround. De kan användas på många olika sätt. Inte minst för turridning i terräng.
– De är väldigt, väldigt säker i terrängen. Speciellt de som är födda på Island. Det är oftast lite sämre med svenskfödda hästar. De har mindre ytor att röra sig på som föl. På Island där har man hästarna lösa på stora områden. De lär sig att balansera i terrängen.