Alla Kirunabor har sett den däckbelamrade tomten och det udda lapptäcket av lokaler som utgör Bilcentrums verkstad.
Till sommaren inleds bygget av nya lokaler på Kirunas nya industriområde, och vad som händer med den gamla verkstaden efter flytten är det ingen som vet.
På 50-talet var det bilförsäljning som gällde, därav Bilcentrum, men sedan blev det mer och mer däck. I dag har Gunnar Muotkas dotter Kerstin Möjder tagit över som ägare.
Gunnar själv ger inte mycket för att prata med media. Det får dottern Kerstin Mjöder sköta.
– Pappa gillar inte det där, alla barnbarnen har väl gjort skolarbeten här, och de har fått smygfilma honom ute i verkstan, säger hon.
Efter att Kerstins dotter börjat arbeta på firman är de nu tre generationer på jobbet varje dag.
Trots att alla historierna alltså inte kan komma från Gunnar själv så kan man få vissa ledtrådar. Som när Tommy Drugge, med 27 år på företaget, rotar fram en gammal dagbok djupt ur ett skåp i däckverkstan. Varje åtgärd som gjordes i verkstaden är noggrant bokförd.
Exempelvis när det blivit två hål i ett Good Year A326 med ägare LKAB år 1964. Det fick bli en reklamationsregummering.
Något man för övrigt var en av de första i landet med.
– Det var väldigt hemligt på den tiden, eftersom det var så nytt. Det var väldigt noga med att låsa dörrarna omkring sig här då, har jag hört gubbarna berätta, säger Tommy Drugge.
De senaste åren har varit toppår för företaget. LKAB:s stora projekt under jord i Kirunagruvan har slitit ut många däck. Senaste tiden har det börjat lugna sig. När NSD besöker Bilcentrum ser det ändå ut att vara fullt upp. Fast visst finns det tid för en cigarett mellan varven. Och lite snack med alla besökare. En del kommer på en kopp kaffe, en del för att surra däck. Andra bara för att titta på när de stora truckdäcken lastas av.
– Det är så klart både för- och nackdelar med att det har blivit en träffplats. Man är ju glad att de tycker det är kul att komma hit även om det kan vara jobbigt när vi har mycket att göra. Men det är väldigt fint att kunna ha den kundrelationen, det kan nog bli sämre efter flytten, säger Kerstin Möjder.
Under åren har verkstan vuxit på ett närmast organiskt sätt. Som ogräs, om du vill. Ursprungsdelen är så gammal som från 1920-talet och har inhyst både drängar och kor. Och slakteri. Och bilhall. I dag en hel massa däck, så klart. I ett hörn av tomten står en timring, och mitt emot Kerstin Möjders barndomshem.
– Jag har varit här och sprungit sen jag var en liten flicka. När pappas kompisar är här och surrar kan de fråga om jag kommer ihåg något som hände när jag var sex år, säger Kerstin Möjder.
Hon är inte den nostalgiska typen och sörjer inte den kommande flytten nämnvärt. Det blir bra med mer ändamålsenliga lokaler, resonerar hon.
– Men det är klart, det blir ganska långt för pappa. Han kommer inte kunna gå ner lika enkelt som han gör nu när han bor alldeles bredvid.
Bland de anställda är det också positiva toner, men visst finns det nostalgi i den gamla verkstan.
– Jag har ju sprungit här så länge, i drygt 20 år. Man känner till varenda vrå. Nog blir det fint med lite mer ändamålsenliga lokaler – men en däckverkstad kommer alltid vara en däckverkstad, säger Stefan Granmyr.