När Luleå stift för första gången anordnade Riksantikvarieämbetets och Svenska kyrkans kulturarvskonferens var det samhällsförändringar som stod på dagordningen. I Kiruna samlades 100 personer för att diskutera och ta lärdom av samhällsomvandlingen.
Det kyrkliga kulturarvets betydelse vid samhällsförändringar var temat och att det är en resurs var deltagarna överrens om.
- Som kulturbärare för människor är kyrkan viktig. Det spelar ingen roll hur mycket vi bygger om för religionen följer med ändå, säger Curt Persson.
Han gläds åt att de mjuka värdena finns med i planerna för det nya Kiruna. De värdena som inte är materiella, men som ändå baseras på exempelvis en byggnad.
Minnena
- Man kan fundera på vad det betyder att människor återvänder till kyrkan inte bara för religionen, utan för att se arkitekturen, säger han.
I avtalet om gruvstadsparken finns Kiruna kyrka med som en av de byggnader man ska flytta. Det måste först förhandlas med Svenska kyrkan, som äger byggnaden.
I biskop Hans Stiglunds föräldrahem är det inte byggnaden som har ett värde. Utan minnena från byggnaden. Det jämför han med relationen till Kiruna kyrka.
Glädjestunder
- Det handlar inte om hur mycket saker kostar, utan om relationerna till byggnader och miljöer. Relationer som skapades där, glädjestunder om minnen. Det är en del av ett kulturarv.
Men samhällsomvandlingar är inte aktuella på många av deltagarnas orter. Ändå tror Biskop Hans Stiglund att alla kan ta lärdomar från Kiruna.
- Samhällsförändringar sker överallt, både stora och små. Men att få en ny syn på samhällsomvandlingen här hjälper även de som arbetar med Kiruna.