Flytten av Frälsningsarméns gamla hus, tidigare missionskyrkan, startade klockan nio på tisdagsmorgonen.
I snö, regn och dimma.
– Det går bra, vi är förberedda, sa Joakim Andersson, projektledare på Jinert.
Det 250 ton gamla trähuset rullades iväg på sin rullbräda, som styrs av en gående förare. Med fler personer och fordon före och bakom huset.
Elvira och Oskar Skoglind var på plats vid starten för att se huset.
– Det känns gott i hjärtat att se den flyttas. Man har ju varit rädd för att den ska rivas. Vi är jätteglada över att få ha kvar huset här i Kiruna som ett minne över gångna tider, berättar Elvira Nutti Skoglind.
– Jag beundrar de som gör det här. Det är enorm precision, säger Oskar Skoglind.
Vad känner du för huset?
– Det är en anrik byggnad, vi har gått på gudstjänster där och har våra minnen därifrån.
Annikka och Max Sandberg följde flytten från gamla centrum, längs E10:an och in till nya stan.
– Det är jättespännande. Jag är så imponerad av svängarna och hur de tar rondellerna. Jag skulle inte haft nerver att styra den där. Jag var lite nervös när de stannade på ett ställe men de rullade igång sedan igen.
Flytten flöt på trots både snö, regn och dimma.
– Det är lite utmanande med vädret. Det handlar om små anpassningar man får göra, men i övrigt så är det ganska standard. Vi har gjort det här många gånger, med både planering, lyft och flytt, säger Wesley Overklift från LKAB:s avdelning för samhällsomvandling.
Nästa hus blir Pekinghuset, med en ungefärlig vikt på 450 ton. Landströmska huset visade på en del överraskningar i konstruktionen. LKAB hoppas kunna flytta det senare i höst.
– Med äldre hus är det en utmaning när det inte finns ritningar över byggnaden. Det är först när man börjar gräva och ska lyfta som det kan komma en del utmaningar, säger han.
Frälsningsarméns gamla hus rullar vidare bakom oss. Efter två och en halv timme ska det passera förbi gymnasieskolan och polishuset, mot sin plats i Kirunas nya centrum.
– Det ser mysigt ut med lite gammalt blandat med det nya. Det byggs så mycket nytt, det ger en annan känsla när det gamla kommer med, säger Annikka Sandberg.