Johanna Vestman, Hans-Jonni Lundgren, Bernard Norberg och Linnea Minin är själva inga luftgitarrister, men hoppas på många deltagare inför helgen.
Arrangörerna hittade varandra genom säsongsarbete i Riksgränsen och har, som de själva säger, gjort en del sjuka grejer ihop. En dag snubblade en av dem, Bernard Norberg, över en dokumentär om luftgitarrer och fick en idé.
– Han skrev till de som arrangerar VM i Finland och frågade om vi kunde få komma och hjälpa till. Han skrev att vi kunde bygga scener eller servera mat eller vad som helst. De svarade att de redan hade nog med personal, men tyckte däremot att vi skulle köpa licensen och arrangera ett SM. Utan att säga något till oss andra gick Bernard med på det, säger Hans-Jonni Lundgren.
Sagt och gjort. Vännerna bildade förening, sökte och fick licens för att anordna ett SM. Genom att välja Kiruna som ort blir det också världens nordligaste mästerskap i luftgitarr. Ett par dagar innan tävlingen är det mycket som ska ordnas. Förstapriset, en pokal, har arrangörerna svetsat ihop själva. Den är fortfarande varm när tidningen träffar dem.
Vad är grejen med luftgitarr?
– Grejen är att alla kan vara med. Du kan inte vara dålig på det, det är en rolig grej. Man får gå lite utanför komfortzonen och släppa loss, säger Hans-Jonni Lundgren.
– Alla har det i sig, säger Linnea Minin.
Alexander Ågren har stämt luftgitarren och ska ställa upp i helgens tävling. Han är lite nervös.
Vet du vilken låt du ska köra?
– Nej, men det ska jag ta tag i nu, säger han.
Den som ska tävla i luftgitarr behöver först bestämma sig för en låt. Själva scentiden är en minut och börjar när deltagaren höjer sitt högra pekfinger. Framträdandet bedöms enligt samma poängsystem som konståkning och går från fyra till sex poäng. Helgens SM-vinnare säkrar en plats i världsmästerskapen i Oulu, Finland.
Än så länge har tävlingen få anmälda. Enligt luttrade arrangörer världen över är det ingenting att oroa sig för, säger Hans-Jonni Lundgren. De flesta deltagarna framträder spontant. Han och de andra är beredda att rycka in och värma upp scenen om det skulle behövas.
– Jag är lite nervös faktiskt, det måste jag erkänna. Jag har inte tänkt på att jag ska gå upp på scenen. Men nu när jag säger det och när jag väl tänker på det låter det mer och mer som att det får bli så, säger Hans-Jonni Lundgren.