Tre till fyra turer i veckan blir det. Mest är det mat han ska frakta norrut - även Kirunaborna måste ju få handla.
Mer tung trafik
Just den här dagen, när NSD ska åka med från Kiruna till Överkalix, är det klart och fina förhållanden. Ingen snörök så långt ögat kan se. I Svappavaara kryper kvicksilvret ner till -32. Värre är det när man knappt ser bilen framför sig, och än mindre personbilen bakom som försöker köra om på den tidvis sex meter breda vägen, intygar Lennart Öhman.
Han har kört åt firman Fomab i åtta år och har totalt 13 års erfarenhet som lastbilschaffis. Många timmar i förarsätet har det blivit, med E 10 som primär utsikt. Den största skillnaden han märkt på senare år är att den tunga trafiken ökat.
– Det är senaste 3-4 åren det har ökat massor. Det händer att jag möter 15-20 tunga ekipage innan Stenbron (drygt 10 mil från Kiruna, reds. anm.), säger Lennart Öhman.
Efterlyser prioritering
Den senaste tidens uppmärksamhet kring standarden på E 10 är något han och kollegorna diskuterar flitigt.
– Det ska väl hända något stort innan det görs något åt den. Men samtidigt har det hänt så otroligt mycket olyckor bara sedan jag började köra, säger Lennart Öhman.
Enligt honom ska det kanske till något extraordinärt för att något ska hända.
– Man måste väl ställa lastbilarna. Folk skulle inte ens få mat på bordet uppe i Kiruna. Klart är att någon måste prioritera upp det här, pengar finns ju någonstans, säger Lennart Öhman.
Bredden viktigast
Själv är han förskonad från avåkningar, djurpåkörningar och olyckor i övrigt. Det mest allvarliga - en påkörd fågel.
– Ja, det har gått bra, ta i trä, säger Lennart Öhman.
Värsta sträckan på hela E 10? Just efter Lappesuando, norrifrån sett, där vägen smalnar till sex meter. Och Muorjevaarabacken, där lastbilar oftast blir stående eftersom de inte kan ta sig över krönet.
– Det viktigaste är nog att få till en bredare väg. Det finns gott om plats att bredda till åtminstone 2+1, säger Lennart Öhman.
Han vittnar om kollegor som blivit av med backspeglar vid möte med andra långtradare. När vägen är sex meter bred blir det inte mycket plats över när två långtradare med 2,60 meters bredd (och backspeglar därutöver) möts.
"Åt helvete för smal!"
Ett par mil efter Lappesuando och Kalixälven ringer en kollega upp Lennart. Han frågar om det finns något hon vill lägga till vad gäller E 10.
– Den har ju skötts bättre i år än någonsin tidigare vad gäller snöröjningen. Men det är fortfarande åt helvete för smal! Säger hon. Inte mycket att tillägga, alltså.
När vi sedan passerar Skaulo pekar Lennart ut spåren efter en avkörd dansk lastbil. Den har plöjt en god bit utanför vägen. Längs sträckan mellan Kiruna och Överkalix har Lennart liknande historier om avkörda lastbilar och krockade personbilar lite överallt. Som vid en elstolpe just efter Muorjevaarabacken.
– Här var det en lastbil som skapade sin egna lilla P-ficka, säger Lennart Öhman och pekar.
Ödmjukhet
Han säger sig ha vant sig vid de svåra förhållandena på vägen.
– I början när jag körde tänkte jag, ”det här går ju inte”. Men man vänjer sig vid det mesta, säger Lennart Öhman.
Till och med olycksfrekvensen, verkar det som.
– Det har varit så mycket olyckor senaste året så man har varit förvånad när det gått en vecka utan dödsfall, säger han och fortsätter.
– I trafiken måste man vara ödmjuk. Mycket ödmjuk.