Skolan ritades av Gustav Wickman och stod färdig 1909. 1929 byggdes den om och blev ännu större.
Skolan revs 1972 under centrumsaneringen för att ge plats åt en ny och modern låg- och mellanstadieskola. Den byggnaden finns kvar idag men används inte som skola längre.
– Skolan var väldigt omtyckt. Det är en rivning som fortfarande sörjs. Dels för att det var en väldigt vacker byggnad. Och skolor är speciella för att många har minnen till dem, det är en ganska viktig byggnad om man tänker att man har skoltiden där, både på gott och ont, säger Rasmus Norling.
LÄS MER: Finare skola får man leta efter
– Skolan revs för att den ansågs omodern, man rev gamla hus på den tiden, det var den tidens ideal. Det fanns en saneringsplan för hela Kiruna centrum och den tidens tankegångar var att bebyggelsen skulle ersättas, säger Rasmus Norling.
Under slutet av 60-talet och början av 70-talet hade inte bebyggelsen samma värde som den har i dagens samhälle.
– Det som är viktigt att tänka på är att ta på sig den tidens glasögon och komma ihåg att de här husen var inte lika gamla då som de är nu. Utan de var halvgamla då. En villa ifrån 50-60-talet ser inte vi som lika omistlig nu som de kommer göra om 40-50 år. Kulturarvet är inte statiskt, det är hela tiden föränderligt så tillvida att saker blir äldre för varje år som går, det ska man ha i åtanke.
Med ett fattigt Sverige som bakgrund var den bostadssociala ambitionen att bygga moderna, funktionella och bra bostäder och lokaler menar Rasmus Norling.
– Man hade en lite annorlunda syn på bebyggelse på den tiden, sedan försvann det väldigt mycket fin och värdefull bebyggelse för att man tog det lite för långt. Hade vi gjort det idag så hade vi nog gjort det annorlunda, säger Rasmus Norling.
Precis som i alla andra städer i Sverige så var det mycket som revs i Kiruna centrum under den här perioden.
– Centralskolan är den som är mest sörjd av det som revs, men även såklart Missionskyrkan som låg där Erskinekvarteret är idag, den blev också väldigt sörjd.
Missionskyrkan byggdes 1906 och revs 1959 och stod i området där Snusdosan, Spottkoppen, Berlinmuren och Mullbänken står idag.
Näs saneringsprojekten pågått i ungefär tio år så började folk protestera. I Stockholm drabbade polis och demonstranter samman i den så kallade "almstriden" 1971. 13 hundraåriga almar skulle ge plats för en tunnelbaneuppgång. Protesterna satte stopp för saneringen i Stockholm.
– Varje stad har haft sin variant i mindre skala av almstriden, där folket tyckte att nu rivs för mycket. Det stämmer nog att Centralskolan i hög grad var det för Kiruna.