Regnet slår mot vindrutan när vi rullar upp till den rödmålade kåken. "Taxi" står det stort på kortsidan av fastigheten. Ett minne efter lokalens tidigare användningsområde, innan den fick ny ägare.
Senast det var aktivitet här var i samband med flyktingkrisen för snart tio år sedan, då Sverige skulle öppna sina hjärtan och sina hem för folk som lämnat sina hemländer på grund av krig och konflikter.
Runt 2015 omvandlades det tidigare hotellet och gästgiveriet, men även byns camping, till migrationsboenden. En verksamhet som drevs under ett par år för att relativt snabbt avvecklas när pengarna från svenska staten upphörde.
– Då var det liv och rörelse och det var berikande för de som kom hit. Men även om de blev väl mottagna så var det svårt för dem att stanna om de ville, för det fanns ingenstans att bo, säger bybon Agneta Henriksson.
Så har det sett ut länge i Vittangi. Det finns sällan lediga hus och lägenheter till salu och de som kommer ut på marknaden köps eller hyrs ut direkt. Sett till vilka som flyttar in i byn så visar köpekontrakten att merparten av de nya ägarna är under 40 år, berättar bybon Ann-Katrin Lindholm.
– Framförallt är det många yngre personer som bosatt sig här för att husen är billigare än i Kiruna, säger hon.
Samtidigt som en del av centrala Vittangi och campingen strax utanför byn inte rustas så vill det australiensiska gruvbolaget Talga Resources öppna en grafitgruva inte långt från byn. Gruvan har fått tillstånd att börja brytas men har ändå hamnat i malpåse efter att Kiruna kommun sagt nej till att utveckla en detaljplan för gruvområdet.
Nu ligger gruvans öde på regeringens bord, medan inget görs för att satsa på fastigheterna.
Agneta Henriksson och Ann-Katrin Lindblom är båda aktiva medlemmar i Vittangi hembygdsförening och de var båda med och välkomnade de asylsökande som placerades i Vittangi för några år sedan.
Under tre dagar i augusti arrangerade föreningen firandet av byns 350-årsjubileum. De fixade gästföreläsningar och ordnade fika och aktiviteter tillsammans med andra föreningar i byn för att firandet skulle bli det bästa möjliga. Men de tycker att förutsättningar hade varit bättre om de tidigare migrationsboendena inne i byn hade tagits omhand på ett bättre sätt.
Hembygdsföreningen fick tillbringa otaliga timmar med att riva upp ogräs, plocka skräp och klippa gräs runt byggnaderna. En uppröjning som de menar inte borde ha landat på byborna.
– Det är dags för fastighetsägarna att steppa upp och ta sitt ansvar, säger Agneta Henriksson.
– Vi hade gärna sett att det fanns någon verksamhet i de centralt belägna fastigheterna. Jag förstår inte varför de inte försöker få till något, som det är nu förlorar de ju bara pengar på att ha dem och campingen stående, säger Ann-Katrin Lindblom.
– Nu skäms man när det kommer folk till byn, för det ser minst sagt för jävligt ut, säger Agneta Henriksson.
En av de två fastighetsägarna, Christoffer Lampinen, säger att bolaget köpte de tre centralt belägna fastigheterna i byn för att få fram entreprenörsboenden till personer som jobbade i LKAB:s gruva i Svappavaara och att fastigheterna användes flitigt under flyktingmottagandet.
Han minns inte exakt när flyktingverksamheten upphörde i fastigheterna, då det är ett tag sedan som det var aktuellt, men i relativ närtid har det varit uthyrt.
– Det är inte så länge sedan som det var ett filmteam i byn för att spela in "Stöld" och då ordnade vi med boende till filmteamet, säger han.
Han tror att finns potential att satsa på norrskensturism under vintern och husvagnsturister sommartid, men för att det ska gå att genomföra skulle det krävas heltidsanställda som står för driften av anläggningen. Som det är idag står en del av fastighetsbeståndet kallställt och det finns ingen som tar hand fastigheterna.
– Det hade kanske gått att köra något samarbete då får vi hjälp från någon i byn och vi kan sitta ned konkret. Det är några stycken som har hört av sig och velat köpa eller hyra, med det finns också många lyckosökare som inte är beredda på att det kostar någon krona, säger Christoffer Lampinen.
Själv skulle han helst se att alla deras fastigheter kunde säljas som ett paket.
– Det är så jag kan se att det skulle kunna bli en verksamhet och då krävs det kanske att någon större aktör går in, säger Christoffer Lampinen.