Konstnärerna Anna Wessman och Nilsmagnus Sköld från Malmö har rest runt i svenskkolonierna i Brasilien och Argentina.
De har träffat ättlingar till emigranter från Norrbotten som har kunnat återberätta historier om hur det var för deras mor- och farföräldrar att komma till det nya landet.
- Syftet är att förstå emigrationen som en del i den svenska historien. Många tycks ha glömt bort att vi svenskar en gång har varit emigranter i jakt på jobb, bröd och frihet, säger Nilsmagnus Sköld.
Film och installation
Paret har samlat material under ett års tid och tillbringade två månader i Sydamerika. De är framför allt intresserade av den kulturella identiteten bland ättlingarna.
Projektet ska leda fram till en dokumentärfilm, en bok samt en installation. De är trots allt i första hand konstnärer.
Uppgifterna är osäkra om exakt hur många det var som flyttade till Brasilien under åren 1909-1912.
Bara från Kiruna var det 483 personer som begärde flyttningsintyg, vilket långt i från alla gjorde inför avresan.
Det var svåra tider i Sverige och många hade blivit svartlistade av sina arbetsgivare efter storstrejken 1909.
Samtidigt uppmuntrades emigrationen i Brasilien. Båtresan från Hamburg var gratis och alla nyanlända fick ett stycke jord de skulle odla upp.
Svårodlad mark
Gruvarbetarna från Malmfälten var ovana jordbrukare och marken var svårodlad. Många bosatte sig nära Uruguayfloden och överraskades av att floden kunde stiga 30 meter.
Kirunabon Erik Roos har vittnat om hur han som sexåring satt på en stubbe och såg en väldig gräshoppsvärm ta hela skörden till föräldrarnas stora förtvivlan.
Under 1912 beslutade regeringen Staaf att repatriera svenskarna som ville återvända hem. Det gällde dock inte dem som hade skickat värvningsbrev hem till Sverige.
Behärskar svenska
Troligen hörde Karl Fredrik Brolin, född 1848, till den kategorin. Han hade tagit med sig familjen till Brasilien och befann sig nu i en lika hopplös situation som de flesta av sina landsmän.
Troligen nekades han betald hemresa. Möjligen kan han ha varit för stolt för att resa tillbaka. Under alla omständigheter blev han kvar i staden Oberá fram till sin död 1942.
Anna Wessman och Nilsmagnus Sköld har träffat barnbarnen Signhild Vik och Gunda Hultgren, som är omkring 80 år respektive 70 år gamla, och som fortfarande behärskar det svenska språket.
- De är typiska exempel på personer som har nedärvda historier från emigrationen. De blev väldigt känslosamt för dem trots att de inte har varit med om det själva, säger Nilsmagnus Sköld