En lång rad av rosenbuskar har hittat sin plats i Kyrkoskogen i Kiruna.
Man kan se det som ett nytt inslag av planerad odling
i parken där fjällbjörkar och lingonris får växa fritt.
Kyrkan med tillhörande klocktorn började ritas 1901. Det skedde på uppdrag av LKAB som anlitade den välkände arkitekten Gustaf Wickman för uppdraget.
Förutsättningarna var att den skulle likna en lappkåta. Gustaf Wickman var förstås färgad av tidens arkitektoniska strömningar och kyrkan blev en blandning av nationalromantik och jugendstil. Båda inriktningarna sökte sig delvis tillbaka till det som var nationellt.
Miljön får inte bli farlig
- I Sveriges fall tittade man mycket på vikingatiden och liknande historiska epoker. Jugend sökte sig mer mot naturen. Man ville ha det naturromantiska och man längtade ut från staden. Man kan se det som en motreaktion mot industrialismen som kom starkt under andra halvan av 1800-talet, säger Lisa Kejonen, arkitekturstuderande som över sommaren vikarierar som kyrkvaktmästare.
Parken anlades som en naturpark som ska samspela med arkitekturen i kyrkan. Därför har den fått växa mer eller mindre fritt de senaste hundra åren och den har heller inte förändrats desto mer.
Vaktmästarna ser framför allt till att inte slyn tar över och att miljön inte blir farlig för människor som passerar eller vistas där.
- Vi föryngringsbeskär som
i en vanlig trädgård, klipper bort det som är ruttet och tar ned träd som riskerar att falla. Samtidigt ska parken behålla sin karaktär, den ska vara som den alltid har varit, säger Peter Lindahl, ordinarie kyrkvaktmästare.
Graven ett undantag
Under alla år har inga nya inslag kommit till. Inget som inte har växt fritt har planterats in. Det är den naturliga vegetationen som man kan förvänta sig i Kirunas omgivningar som dominerar. Det enda tillägget är Hjalmar Lundbohms grav som finns mitt i parken.
Därför kan raden med rosor av sorten rosa rugosa ses som nytt tillskott eller en främmande fågel i parken om man så vill. De kan också ses som en sista
utpost i Kyrkoskogen.
- Det är så det är tänkt. De blir en avgränsning mot krematoriet och minneslunden som har en annan sorts växtlighet. På det sättet kan man se rosorna som en vägg eller en byggnad i parken, säger Lisa Kejonen.