Par efter par kom under torsdagskvällen i tjusiga bilar för att gå längs röda mattan upp till Kiruna stadshus. Och som vanligt bjöds det på fantastiska kläder i alla kulörer.
Första paret ut var Linnea Nyberg och Patrik Chu.
– Det här känns verkligen jättekul. Det är en ny fin upplevelse. Det här händer kanske bara en gång i livet, sade Linnea Nyberg.
Hela vägen upp till stadshuset var kantad av föräldrar, släktingar och vänner, som ville få en skymt av de uppklädda blivande studenterna.
– Det är så mycket folk. Det känns pirrigt! sade Ebba Burman.
Och hon var inte den enda som tyckte att det kändes nervöst med all uppmärksamhet. Hanna Burman och Emil Nutti höll med.
– Det känns bra att gå på bal, men lite pirrigt.
Inne på stadshuset väntade mingel, en trerätters middag, champagne och så förstås den traditionella valsen.
– Vi är inte så bra på vals, men vi ska göra vårt bästa, sade Martin Lantto.
De flesta hade förberett sig i flera timmar inför balen. Vissa började redan på morgonen.
– Jag hade frissatid redan klockan halv nio. Så jag har väntat på det här sedan elva på förmiddagen, sade Tove Thelin och skrattade.
Och så var det ju det där med kylan. I år var det återigen kallt och blåsigt.
– Vi tror att vi fryser, men vi vet inte om vi gör det eller om vi skakar för att vi är så nervösa, sade Pontus Nordström och Lina Wälitalo.
Evelina Lidberg och Emil Stridsman tog kylan med en klackspark.
– Det kunde ha varit sämre. Det varken regnar eller snöar. Det är Kiruna.