Nyår närmar sig med stormsteg och jag välkomnar Bridget Juuso in i mitt liv. Det var när jag intervjuade moderaten Hans Svedell inför hans flytt från Kiruna till Skåne jag verkligen förstod det geniala med att ha ett alter-ego. Hans Svedell är SwedElvis när han uppträder med Elvislåtar och behöver sonika inte rodna om det blir lite skämmigt- för det är ju inte han, utan SwedElvis som stått för showen. Snacka om att göra sig fri från sig själv, det är ju briljant. Avgörandet för mitt alter-ego skapande kom när jag för tusende gången klagade åt maken över att jag tappat bort mina nya (dyra) varma skinnvantar, förlagt sonens nya fina mössa, sagt fel sak till verkligen fel person, tappat bort glasögonen, kört fel i min egen hemstad, riskerat att få dieselstopp, storhandlat jättemycket utan att ha ett enda kort på mig, eller kontanter för den delen och så några saker till som jag inte orkar fånga i bokstavsform. Vissa saker är bäst oskrivna. Känslan blir i vart fall: Jag tyar icke mera! Jag orkar inte med denna köttsliga kropp som inte alls gör som jag vill! Eller tänkt! Och så förvandlas man till en tonåring som känner sig värdelös och ALLA ANDRA grejar ju den här vardagen utan att drulla omkring och slå baken i backen så man inte kan gå ordentligt utan stapplar som att man fött tio babyar igår. Och alla ser konstant nyduschade ut och fräser inte åt sina barn i butikerna och har verkligen förmågan att konversera korrekt. Själv upptäckter man att mascaran är nere vid mungiporna när man gjort en intervju och så säger man till en minister att man ska "sätta på honom" medan innan man ska börja snacka om bostadspolitiken i Malmfälten.
Man rodnar ju att blodet nästan tar tokslut i kroppen.
Röven växer sakta
Maken sa att jag får se mig själv som Bridget Jones - ni vet- den där charmiga virriga journalisten som lodar runt i pyjamas och äter glass direkt från kartongen. Att det skulle bli lite lättare att hantera mig själv- om jag såg på mig med lite kärleksfullare ögon och inte var så arg på den här människan som tydligen är jag. Så, jag tänkte att, tja jag kanske är lite som Bridget Jones, men då kom Bridget Juuso och knackade på min själ!
Hon ville finnas till. Hon har till skillnad från Bridget Jones så har Bridget Juuso gift sig och skaffat sig ungar och amorteringar och ett träningskort hon aldrig använder. Hon går inte i pyjamas - men i underställ och täckkjol - en sådan där hiskeligt ful tantig en. Hon hänger inte på fester utan i olika gympahallar för att kolla när hennes ungar tränar och hennes röv växer sakta- dock inte hennes biceps.
Hon sippar inte drinkar, utan tjuväter upp barnens lördagsgodis och skyller på någon annan. Hon gör så gott hon kan i väldigt många fall, men inte i alla. Bridget Juuso tröstar sig med glass direkt från kartongen när det inte riktigt blir som hon tänkt sig. Jag jobbar på att gilla henne.