– Samhällsomvandlingen är ett gigantiskt korthus som redan har blåst omkull, säger Gunnar Selberg (C).
Han tror att fler byggprojekt kommer sluta på samma sätt som Peabs projekt för Skjutbaneområdet - att fler bolag kommer misslyckas med att hitta en ägare som är villig att betala. Han menar att det är en sak att skriva markanvisningsavtal med byggbolag, men utan en investerare i ryggen betyder ett sådant avtal i princip ingenting alls.
Gunnar Selberg påpekar att det är dyrt att bygga nytt i Kiruna och därmed stora summor som ska investeras och, förstås, hämtas in igen. Och tror investerarna inte att det finns folk som vill eller har råd att bo i husen kommer de inte våga satsa pengar i projekten.
Kirunacenterns ledare har länge förespråkat en lösning där LKAB går in och bygger upp den nya staden enligt utvecklingsplanen.
– Då hade vi inte behövt kapital utifrån, säger han.
Du tror att inte det kommer byggas mycket mer i centrum än stadshuset. Men vad är din lösning?
– Avtalet med LKAB måste omförhandlas, de måste gå in och ta ett större ansvar för Kiruna - som man gjort förut. LKAB har ju ändå ett ansvar, säger Gunnar Selberg.
Han menar att det här skulle ta tid, kanske tio år. Han tror att den tiden finns.
Men hur realistiskt är det att faktiskt lyckas omförhandla avtalet? Varken kommunledningen eller LKAB ju vill det.
– Det finns inget annat alternativ, avtalet måste omförhandlas. LKAB måste bygga upp nya Kiruna, det är bara så, säger Gunnar Selberg, som tror att tiden kommer att ge honom rätt.