Aron Anderson fick cancer som sjuåring. En tumör i korsbenet i bäckenet.
– När man opererade mig, skadades nerverna som går till benen. Då tappade jag funktion i benen och hamnade i rullstol, säger Aron.
Skadan har dock inte hindrat honom från att idrotta. Aron tävlar gärna i marathon och i förra veckan var det alltså dags för bergsbestigning.
– Från fjällstationen vid Kebnekaise är det hyfsat bra promenadstig. Men sedan blir det värre och värre. Det blir brant uppför, väldigt mycket stenar. Det gäller att hitta bra platser att sätta ner kryckorna på, säger han.
Mer än dubbla tiden
Det som andra går på 12 timmar, avverkade Aron Anderson på sammanlagt 28 timmar med hjälp av rullstol, kryckor och genom att släpa sig fram i terrängen.
Första etappen gick till Kittelsjön, där han sov över i tält tillsammans med sina reskamrater. Dagen efter var de instängda på grund av storm och dimma. Först dagen därpå, på torsdagen, gick sällskapet på 18 timmar från Kittelsjön till toppen av Kebnekaise och tillbaka.
– Jag tror det är viktigt att göra stora saker i sitt liv. Man måste visa för sig själv att man klarar av vissa saker, som att gå upp för Sveriges högsta berg. Då kan man göra andra saker, som att ringa ett svårt samtal eller göra något som man skjutit upp, säger Aron.
Paralympics nästa
– Ställer du in dig mentalt på att klara något, så klarar du mer än du tror, säger han.
Längre fram väntar OS för funktionshindrade, Paralympics 2016, som arrangeras efter de ordinarie olympiska spelen i Rio de Janeiro i Brasilien.
– Om det inte blir några småäventyr på vägen, säger Aron Anderson och skrattar.