Sex band under fredagen och sju band under lördagen - alla stilar och genrer i en osalig blandning.
Det fanns som vanligt något för alla i TT-tolvan som musikföreningen Tusen toner arrangerade för 17:e året i följd.
Mer än nöjd
De 350 personer som prickades av vid insläppet under de två dagarna håller säkert med.
Dennis Kalla i arrangörsstaben var mer än nöjd.
- I fjol hade vi uppåt 500 personer trots att vi hade band som Ailucrash och Strange ideals.
I år hade vi bara nya band och
ändå kom det så mycket folk, säger han.
Är det möjligen TT-tolvan i sig självt som har blivit dragplåstret?
- Jag tror mer på att vi har lyckats med marknadsföringen. Satsningen på Facebook har till exempel betytt mycket, säger han.
Strange ideals var Dennis Kallas band i fjol. Nu återfanns han i det nybildade bandet Walter bob som många var nyfikna på.
Det var emellertid Join the Carnival som fick 150-personersräknaren att låsa dörrarna. Fler än så får inte vistas samtidigt i TT:s konsertlokal.
Tungt avslut
Tungmetallbandet Pointless Fate avslutade på tyngsta möjliga sätt framåt midnatt under natten mot söndagen.
De avlöste Gällivareduon Elden med Martin Hjortfors och Andreas Nilsson som satte ett alldeles eget avtryck på framträdandet.
Vi hittade möjligen spår av Kent och Håkan Hellström, även om de själva också lyfter fram Bob Dylan och heavy metal bland inspirationskällorna.
Det är en akt som fortfarande är under utveckling.
- Vi har inte spela tillsammans så länge och vi har inte hunnit repa så mycket till det här giget, säger Martin Hjortborg.
Det gällde som sagt de flesta i årets TT-tolva. Det var många nya konstellationer och många färskingar som äntrade scenen.
Men ungdomlighet och ovana behöver inte betyda att man inte kan utrycka scennärvaro.
Tolvåriga Úna NiChana lyckades till exempel fylla hela TT-scenen och en stor del av lokalen trots att hon var ensam med sin röst och sin gitarr.
"Det är lite pirrigt"
- Jag lever mig in i det jag gör på scenen och glömmer bort att vara nervös. Det är lite pirrigt att gå upp, men det är ingen superångest. Jag känner mig hemma här på TT och det spelar in, säger hon.
Úna NiChana har annars delvis växt upp på Irland och det är där på pappa Barras musiklektioner som hon drog sina första A-moll.
Finns här inte ett stänk av grönt vemod?
- Ja, jag tycker faktiskt att man kan höra lite av den irländska stilen i rösten, säger Barra NiChana.