Åklagaren: Alldén borde berätta mer

De som sett åklagaren Ulrika Schönbeck i rätten beskriver henne som en järnlady. Hård, rak, och snabb. Intelligent och verbal. Det var hon som tillsammans med kammaråklagaren Anette Ölmbro yrkade på livstidsfängelse för Toni Alldén för mordet på Caroline Stenvall i tings- och hovrätt, "Jag tvivlade inte på att han skulle dömas för mord, men jag var något osäker på om det skulle bli tio år eller livstid."
Hon säger att tio år är för lågt straff för att ha berövat livet av en annan människa.
- Det är positivt att lagstiftningen nu har ändrats till att det längsta tidsbestämda straffet för mord är 18 år och inte tio år.
Det blev som bekant livstids fängelse i både tings- och hovrätt för Alldén.
- Vi fick viss kritik från en journalist att vi var för hårda mot Alldén, att det kunde vara kontraproduktivt. Men vi var rätt säkra på att rättegångarna inte skulle ge mer än de trettio timmars polisförhör med honom som varit väldigt tålmodiga och förstående. Min roll var att ställa relevanta frågor, även om man inte alltid får de svar man önskar.
Det är över ett år sedan Caroline Stenvall mötte sin baneman "Vi vet fortfarande inte vad han gjorde med henne under sex timmar. Det är frustrerande. Vad hände?", säger Ulrika Schönbeck och spärrar upp ögonen samtidigt som hon lutar sig framåt över bordet på Gällivare polisstation.
Handleden är prydd med flera silverarmband från märket Oxxo, inköpta i Luleå. Omdömen omkring Ulrika Schönbeck när hon stiger ur sin åklagarroll är en "vanlig tjej" som är ödmjuk och trevlig. Lätt att ha och göra med.
Det är den sidan Ulrika Schönbeck visar upp nu.
- Visst kunde jag tycka synd om Alldén under rättegången, säger hon.
- Sett ur ett styrkeperspektiv så var det vi välutbildade med uppbackning av hela utredningen som fått alla tänkbara resurser, allt man rimligen kan uppbåda. Vi stod mot den här mannen som inte haft det lätt i livet, som bär på saker, och har begränsad förmåga att uttrycka sig. Det kan tyckas som om vi totalt detroniserade honom. Så på ett sätt, visst var det synd om honom.
Men, säger hon, denna obalans i styrkehänseende är inget ovanligt och sådant som social ställning och bakgrund ska inte åklagaren eller rätten ta hänsyn till. Var och en är ansvarig för sina handlingar.
Under rättegångarna satt Caroline Stenvalls familj precis bakom Ulrika Schönbeck. Hon berättar att det fick henne att lyckas behålla totalt fokus under förhandlingarna, trots Alldéns ovilja att redogöra för vad som egentligen hände den där ödesdagen och tiden efteråt.
- Ska jag vara ärlig så hade hans resa varit lättare om han varit mer sammarbetsvillig, konstaterar hon.
Ulrika Schönbeck var med när kvarlevorna av Caroline Stenvall hittades. Hon skruvar lite på sig när ämnet kommer upp.
- Det var...dubbelt. Det var otroligt bra att vi hittade henne. En viktig milstolpe i utredningen och en av de avgörande bitarna. Det var en lättnad, säger Ulrika Schönbeck och tar en paus.
Parallellt med den yrkesmässiga synen på fyndet blev hon mycket illa berörd.
- Jag blev ledsen, att se...det var ovärdigt. En sorg att man behandlat en kropp så, all den storhet, komplexitet och värdighet en människa har reducerat till detta.
Ulrika Schönbeck tillät sig att sörja tragiken.
- Man kan inte bara trycka undan ens mänskliga känslor, utan man måste få känna och tänka. Sen får man ta sig samman igen och börja jobba. Ingen är förtjänt av att man inte kan utöva sitt yrke.
Vid första anblicken trodde Ulrika Schönbeck att kvarlevorna var för illa tilltygade för att kunna avslöja något vid obduktion. Men tack vare skickligt rättsmedicinskt och kriminaltekniskt arbete i kombination med något som kan kallas tur eller lyckosamma tillfälligheter kunde kvarvarande kulhål, konstaterad blödning samt krutrester bevisa att Caroline Stenvall blev skjuten med två skott samt att hon var i livet när hon sköts. Teoretiskt kan hon ha blivit skjuten fler gånger. Det kunde man inte utläsa vid obduktionen.
- Vi har frågat Toni Alldén flera gånger hur många skott, först sa han att det bara var ett. Men där talade han uppenbarligen inte sanning.
Inför rättegångarna studerade Ulrika Schönbeck och Annette Ölmbro fallen Anders Eklund och Arbogamorden för att få vägledning i hur mycket av bildmaterialet som skulle bli offentligt. En fråga var om bilderna på Caroline Stenvalls kvarlevor skulle visas.
- Det där är en balansgång. Bilder kan riskera att hamna på obskyra sidor på nätet, men om man inte visar något alls så får inte rätten det fullständiga material som är nödvändigt för en dom. Dessutom finns offentlighetsprincipen som är en grundprincip i svensk lagstiftning. Vi visade en bild som var talande för tragedin.
Strax efter domen i hovrätten dog Ulrika Schönbecks pappa. Den tänkta återhämtningen under sommaren blev sorgearbete på det privata planet.
- Man vet rent intellektuellt att ens föräldrar blir äldre, men det känns ändå ofattbart när det händer.
När vi träffas är det två dagar sedan begravningen. Hon är trött, Ulrika Schönbeck. Vi promenerar till en Kinarestaurang för att äta lunch. Ulrika Schönbeck går bestämt i sina silverfärgde gymnastiksskor som matchas med en handväska ur samma kollektion. Ulrika Schönbeck hälsar på många i restaurangen och småpratar glatt.
Hon har bott halva sitt liv i Gällivare och kallas för Ulle av barndomsvännerna.
Till lunch beställer hon stekt ris med skinka, kyckling, samt naturellt mineralvatten.
- Vi har skaffat hund, en tik av rasen collie. Hon heter Nike. Det är faktiskt otroligt roligt och hunden är jättefin. Jag gillar att gå ut och promenera och nu får jag sällskap. Det känns bra.