Det låter som science fiction, men är på väg att bli verklighet. När den kinesiska rymdsonden Chang'e 4 skjuts upp någonstans mellan klockan 18.30-20.20 har den en passagerare bördig i Kiruna ombord. Instrumentet kommer att monteras 60 centimeter ovanför marken på det robotfartyg som ska utforska månens ytan. Det monteras direkt under den kinesiska flaggan. Mätinstrumentet kallas ASAN (Advanced Small Analyzer for Neutrals, på svenska ungefär Avancerad Litet Analysverktyg för Neutraler) som designats på Institutet för Rymdfysik i Kiruna. Instrumentet ska mäta hur solvinden påverkar månens yta som består av ämnet regolit. Något som är ett ganska nytt forskningsområde.
– Materialet finns inte på jorden, för att här har vi vatten som slipar alla sandkorn runda, men det är ett väldigt vanligt material i solsystemet, berättar Martin Wieser.
Att förstå hur materialet fungerar är en väsentlig grundbult i en spännande framtidsbild som idag är science fiction – bemannade månbaser.
– Det finns långt gånga idéer med bemannade månbaser, men för att vi ska kunna sätta upp sådana måste vi förstå miljön, säger Martin Wieser.
Lägg dessutom till att på ytan av regolit så kan ett tunt (en bråkdels millimeter) lager vatten bildas – på grund av att vätet i solvindarnas protoner reagerar med syret i den stenliknande regoliten.
– Vi vet inte exakt hur processen fungerar, men tanken på vatten på månen är naturligtvis väldigt spännande. Men det är viktigt att särskilja på att vi inte forskar på vatten utan på regoliten.
Du låter lugn, du är inte nervös?
– (skratt) Jag har fått den frågan flera gånger. Jag är inte nervös för uppskjutningen, men när de ska börja landningen och när vi ska slå på högspänningen då kommer jag vara nervös.
Att landa en månfarkost är bokstavligt talat raketforskning och just Chang'e 4 ska landas på baksidan av månen vilket är mer komplicerat än tidigare månlandningar som skett på månens synliga framsida.
– Att landa på månen i sig är historiskt, men detta blir en utmaning. Det är första gången som det görs en kontrollerad landning på baksidan. De tidigare Apollo-missionerna landade på den sidan av månen som kan ses från jorden. Då är det enklare för då ser man vad som händer, säger Martin Wieser.
– Nu när det landar på baksidan måste mycket mer ske automatiskt. En relä-satellit har skjutits upp så att de kan kommunicera med landaren även om de inte kan se den från jorden.
Är du orolig att det ska bli ett fiasko?
– Risken att det blir ett fiasko finns alltid, det ingår. Men jag hoppas att allt kommer att går bra.
Det är inte första gången som IRF är inblandade i ett månprojekt – 2008 fanns utrustning från Kiruna med på den indiska månsonden Chandrayaan-1 som använts till att undersöka solvindar och regolit. Om allt går som det ska landar alltså Chang'e 4 under 2019, vilket blir 50 år efter att den första månlandningen genomfördes i juli 1969.
Martin Wieser har, förståeligt, också en privat reaktion på att skicka upp ett instrument som om allt går vägen ska landa på månens yta.
– Det är hur coolt som helst. Definitivt.
Uppdaterad 20.05
Det blev en lyckad uppskjutning av Chang'e 4 till månen.