Hemlighetsmakeriet kring Melodifestivalen har varit stort och media fått en handbok i vilka regler som gäller när det gäller foto och ljudupptagningar.
Arbetet med festivalen har pågått under hela denna vecka och under onsdagen började artisterna anlända samtidigt som de första journalisterna.
Jag känner mig rätt bortkommen och lite för entusiastisk över att vara på plats eftersom allt känns kul. Flera av reportrarna från framförallt kvällstidningarna har jobbat i flera år med att skriva om Melodifestivalen, och känner de flesta av artisterna.
Min lott blev att intervjua Drängarna, som egentligen bara har haft hiten "Vill du bli min fru" från 1995. Det är Melodifestivaldebut för den superspeedade gruppen, som var inte bara glada för att vara med utan överlyckliga.
Under torsdagen börjar festivalstämningen kännas ordentligt. En presskonferens med artisterna väntar och en första repetition av låtarna.
I arenan fick ett ganska deprimerande pressrum. Ett svart skynke skiljer det glammiga och glada Mello-området och något som liknar ett länge bortglömt konferensrum. Det finns lättare förtäring på ett bord längre in i det avskärmade utrymmet. Under fredagen finns till och med en vakt som står utanför för att vi inte ska springa omkring.
Korv som kokats så länge att vattnet absorberats in till den grad att den nästan rinner ur den, trötta kakor, vatten, frukt och kaffe med mycket att önska känns det långt ifrån fest och glamour.
Ju närmare lördagen det blir desto fler journalister ansluter sig, även om det är färre i Luleå än vid andra deltävlingar. Jag tycker mest att det är rätt häftigt att se vilket projekt det är. Som ett eget samhälle med drygt hundra i personalen som under ett antal veckor flyttar runt.
Under torsdagen påminde arenan om vad som komma skall. Stolar står uppradade och till viss del numrerade, ett rött ljus mjukade upp lokalen och framför scenen full aktivitet bland reportrar och fotografer.
För den som inte har förberett sig på Mello-feeling innan arenan kommer ha chansen att kitta upp sig totalt på plats. Istället för supporterprylar för hockeyn hänger glittriga hattar, kepsar och fjäderboas till hutlösa priser i ett av försäljningsbåsen.
Efter presskonferensen med artisterna och en första titt på hur nu showerna ska se ut. Eftersom varken scenkläder eller alla rekvisita finns på plats känns allt långt ifrån vad som visas sas på TV under lördagen.
Under välkomstfesten senare samma kväll var det snarare programledarna som blev de riktiga stjärnorna framför artisterna. Framförallt Lina Hedlund med superglittrig klänning, höga klackar och svallande hår. På festen fanns även flera från politiken och näringslivet i Luleå, men de som kom sent och hoppades komma mitt i partyt missade däremot festen.
Stämningen var som mest på topp klockan åtta när festen startade och plockmaten fylldes på i strid ström. Redan vid halv tio hade en stor del av gästerna gått hem. Även jag och mina kollegor packade ihop mina grejer för att sova, och förbereda fredagens presskonferens och genrep framför publik. Chansen för mig att se showen, som jag ikväll kommer att följa bakom det svarta skynket i pressrummet framför tv:n, precis som flera andra miljoner svenskar.
Programledarna utlovade en ordentlig show, jag hoppas att löftet infrias.