Det betyder att det handlar om ett bekräftat haveri med känd haveriplats. Jag var redan på väg att åka iväg utan mer information än den ovan nämnda, jag fick samtalet bara minuter senare om att någon gjort ett misstag. Det var en övning.
Under den korta tid det tog att samla ihop utrustningen hade oräkneliga tankar hunnit passera. Vidden av olyckan? Vad kommer jag som reporter att mötas av?
Att alla är oskadda? Eller har ett reguljärplan med 250 personer ombord störtat och samtliga har omkommit?
När man som reporter är ute i samband med att larmet går är vi där ganska snabbt efter räddningstjänsten beroende på plats för olyckan. Där de måste få en överblick av situationen för att kunna göra insatser där de mest behövs. Där blir det ständiga avgöranden hur ska jag kunna få fram information utan att räddningstjänsten ska störas.
Samtidigt som jag kan möta inblandade som kan vara i svår chock, och inte är lämpliga att intervjua av den anledningen. En stor skillnad från att som betraktare stå med en mobilkamera och lägga ut ocensurerat på nätet.
En annan händelse jag tänker på ibland är när vi fick ett tips om att det fanns en hotbild mot förskolor i stan om en skjutning. Både jag och min kollega har barn på olika förskolor. Att inledningsvis utan någon överblick i vad som har hänt metodiskt jobba med att få en klar bild med en illasmakande oro för barnens säkerhet innan de hade hämtats.
Vi lever inte med våra jobb men ibland blir de en del av livet.