Landshövdingen Björn O. Nilsson tillkallades under senhösten i höstas in som medlare i konflikten mellan LKAB och kommunen angående att detaljplanen för Gruvstadspark 2 inte behandlas politiskt. I början av året påbörjades diskussionerna, och frågan var enligt landshövdingen prioriterad.
Under våren har parterna haft möten om hur de gemensamt ska komma ur den långdragna konflikten.
I utkastet till avtalet är parterna överens om att en ny järnvägsstation hanteras av Trafikverket och förhandling om det nya sjukhuset sker mellan regionen och LKAB. Därmed har kommunen släppt kravet på att få garantier från LKAB sett till de frågorna i utbyte mot detaljplanen för GP 2:4.
LKAB och kommunen är även överens om att ta ett stort ansvar för att tillgängliggöra mark för gruvbrytning respektive att ersätta avvecklingsområden och stödja utvecklingen av det nya.
Det står även att en ny form av samverkansforum med Kirunas attraktivitet i fokus. Dels för att utveckla bland annat högre utbildning, kultur och föreningsliv, men även minimera risken för en framtida befolkningsminskning.
Landshövdingen benämner sig som diskussionsledare i situationen, och menar "att det har gått överlag väldigt bra".
– Det spår jag har lett, och kommer att fortsätta med är att se hur man kan samverka. Och det finns all anledning att ha god framtidstro även i coronatider.
– Under de samtal jag har haft förmånen att försöka leda så har det lösts en del frågor i så pass god stämning att jag inte tror att man går ner i diket, säger Björn O. Nilsson.
Landshövdingen lyfter att båda parterna har en samsyn i viljan att möjliggöra gruvdriften och utveckla Kiruna efter bästa förmåga.
– Den samsynen hjälper väldigt långt. I min roll som landshövding hjälper gärna till men jag ska inte lösa något, utan min uppgift är att få dem att närma sig varandra och hitta konstruktiva lösningar.
Att LKAB har kontaktat SGU, Sveriges geologiska undersökning, med anledning av att de inte har fått planbesked har landshövdingen inget emot.
– Jag har överhuvudtaget inga synpunkter utan utgår ifrån att det är två goda parter som gör sitt bästa för att lösa konflikten. Varför de sitter i den här diskussionen, vad som har sagts och inte måste parterna själva reda ut, säger Björn O. Nilsson.