Lilla mello-pojken, Ulrik Munther, är en brådmogen ung människa. Han är förvisso nätt och pojkaktig i sitt blonda sprethår, men han har också ”Dylankrage till sitt munspel samt bruna byxor. Rösten är ren som den klaraste Kirunafjällbäck och jag hoppas att han får behålla den! Man vet aldrig, med brådmogna ungdomar.
Tidigt under konserten spelar han en låt som han skrev när han var ”mellan 13 och 14 år”. Och den handlar om att ”ta vara på dagen och att leva i nuet”. Just så sa han Ulrik, och om jag hade haft ett mammahjärta hade det klappat hårt. Som uppbackning har Ulrik ett mycket hurtigt kompband bestående av män, ca dubbelt Ulriks ålder, som hämtade från någon JC-reklam med fräna frisyrer och jeansskjorta. Inget fel i det alltså, bara konstaterar. Dessutom behövs käcka handklapp för att få igång de inte på länge än myndiga barnen som också är publiken. När Lady gaga-hiten ”Born this way” spelas är i alla fall alla glada och ingen går hem. Allt igenom rätt så bra gjort av Den Unge Ulrik.