Vi träffar Niclas Dahlström, informationschef för Northland Resources i Kaunisvaara gruvområde för att prata om vad som hänt sedan företaget sprängde den första malmsalvan i Tapulifyndigheten den 18 oktober 2012.
Ni har haft stöd från Pajala kommun, staten och myndigheter under er etablering. Privatpersoner satsade på aktier i Northland som störtdök på grund av ekonomisk kris i bolaget. Under våren kom konkurshotet och flera gånger under 2012 hade ni inte så kallat ekonomisk täckning. Ni har miljonskulder till privata företag. Får man vara så slarvig i så stora investeringsprojekt?
– Vi känner att vi under 2011 och 2012 lyckades bra och väldigt bra på en hel del saker. Vi byggde upp helt nytt gruvområde. Men vi är inte tillfreds med att vi drog över budgeten så pass kraftfullt, och vissa av kostnadsöverskridandena kunde vi inte fullt ut bedöma innan. Vi hade tagit för lite höjd i delar av våra kalkyler och då hamnade vi i bekymmersamt läge med rekonstruktion. Och ska vi självkritiskt titta tillbaka – vi hade behövt försäkra oss om större buffert när vi tog första spadtaget.
– Men vi är oerhört nöjda med att rekonstruktionen är avslutad och vi har bättre förutsättningar än innan.
Samtidigt, svängningar i malmpriset, försvagad krona och dyra transportkostnader borde ni kunnat förutse.
– Vår lönsamhetsstudie gjordes framförallt 2009, vissa saker var svåra att förutse, men vi tog inte tillräcklig höjd för kostnaderna. Men vi har inte glömt, förbisett eller mörkat saker. Vi gjorde bedömningar och uppskattningar gällande ett väldigt komplext bygge och en stor igångsättningsfas och under resan så överskreds budget.
Är det rimligt med start av Sahavaaragruvan 2016 med tanke på krisen?
– Vi räknar med att vara i drift då, men en rad faktorer påverkar, som miljödomstolens utfall ( se artikel på sidan 6, reds anm).
Om ni inte kommer igång med dagbrott i Sahavaara som planerat – äventyrar det gruvbolagets framtid?
– Vi kan nå full produktion från bara Tapulifyndigheten i slutet av 2014, vilket vi också planerar att göra tills Sahavaaragruvan tas i bruk. Det är en stor trygghet. Vi är inte så känsliga om Sahavaaraprojektet blir uppskjutet ett kvartal. Vi vet att vi behöver komma upp i produktionsvolym för att slå ut de fasta kostnaderna och vi räknar med att vara kassapositiva andra halvåret 2014.
– Vi gör beräkningar och bedömningar och måste tro på vad priset är på den här produkten vi har om ett år, tio år och femton år. Det är mer förnöjsamt om prisbilden är hög och jämn, om än hackig emellanåt. I början är osäkerheten högre eftersom att bufferten är lägre. Så mycket kan jag svara på det.
När ni startade dagbrottet i Tapuli saknade ni uppenbarligen kontroll på kostnaderna. Hur vet vi att det samma inte kommer hända om ni börjar ytterligare brytning i Sahavaarafyndigheten 2016?
– Det är stor skillnad. När vi började producera i Tapuli så var det väldigt lite av det som var kostnadsöverstigande direkt i anslutning till gruvan. Det var annat som kostade mer än beräknat, det handlade bland annat om ökade installationskostander i anrikningsverket och hamnen i Narvik som vi investerade i. När vi är igång med ytterligare ett dagbrott så ska vi bygga en primärkross och ha transporter till anrikningsverket, men i övrigt är mycket redan på plats. Transporter ska skötas som innan och det kommer utlastningen också göra. Vi känner oss bättre rustade och vi står med bättre underlag än vad vi gjorde när vi byggde ett helt gruvområde inklusive en fullskalig logistikkedja för snart tre år sedan.
Hur kan aktieinnehavare och alla andra som stöttar verksamheten veta att ni har kontroll på ekonomin vad gäller gruvan och planerade gruvor idag?
– Vi är inte på något sätt nöjda på vilket sätt företaget värderas idag då det inneburit att aktier förlorat i värde. Men när vi började här var det en blötmyr, ingen el, ingen infrastruktur, ingenting. De här processerna att bygga upp allt var stora och komplexa. Det som ska hända nu är mer förutsägbart och vi känner oss bättre rustade att göra bedömningar i så väl tid som kostnader.
Kan gruvprojektet i Hannukainen i Finland äventyra bolagets ekonomi och sätta Northland i ny kris?
– Nej aldrig. Kaunisvaaraprojektet var det projekt vi valde att börja med, Tapuligruvan och anrikningsverket. Nu är det i drift och vår plan för Tapuli och Sahavaara gäller oberoende av Hannukainen.
”Ett enormt driv”
Kommer ni söka förnyelse på Torontobörsen som ni blev utkastade ifrån?
– Vi har en primärnotering i Oslo som vi är trygga och nöjda med. Så det är inte speciellt troligt.
Men hur ska folk kunna lita på er, det pågår arbetsmarknadsutbildningar för att stötta er, järnvägsutredningar, bostadsbyggen.
– Ingen kan veta vad som sker i framtiden, men man kan aktivt bättra på oddsen. Vi har duktiga medarbetare, vi har en ny vd, omstrukturerad ledningsgrupp och en helt ny styrelse, vi har ett konsortium som gått in och stöttat med pengar, kunskap, erfarenhet och kontaktnät. När de gick in så genomlyste de hela verksamheten noga.
– Allt det, och att det finns ett enormt driv gör att vi bedömer att det finns goda förutsättningar. Vi är på god väg att gjuta ett allt stadigare fundament för vår fortsatta verksamhet.
Företaget har sitt säte i Luxemburg, hur kan man förvänta sig att Northland då känner ansvar för en ort långt bort, i ett helt annat land?
– Den ekonomiska hemvisten är i Luxemburg. Men huvudkontoret flyttas från Stockholm till Luleå, vår vd jobbar från Luleå, stora delar av vår företagsledning jobbar från Luleå, de allra flesta inom företaget jobbar på gruvområdet i Kaunisvaara och bor i Norrbotten.
Om lyxfällan kom för att titta på er ekonomi, hur hade domen varit tror du?
– Att vi är på god väg. Vi planerar för och arbetar för ett positivt kassaflöde. De hade säkert gett oss bakläxa för hur vi hanterade delar av 2011 och 2012, men jag tror de hade rivit kontraktet och gett oss tummen upp.