Elina Bohman och hennes familj är sedan några år bosatta i Karungi där de har två hästar och föder upp får och kalvar för köttproduktion. Verksamheten är nystartad och tanken är att hon ska börja sälja kött från gården.
– Här kan de som vill köpa närproducerat och samtidigt se hur djuren har haft det medan de levde. Visst är det ett tungt arbete med djuren, men jag är glad varje dag och ler medan jag jobbar, jag brinner för djuren, säger Elina Bohman.
Ibland möts hon av frågan om hur hon kan äta upp djur som hon umgåtts med varje dag.
– Vi kommer alltid att äta kött och då kan vi fråga oss om det är bättre att djuren har det bra när de lever eller om de ska växa upp i storindustrier.
"Vara till hjälp"
Hon började rida när hon var fyra år och har drivit djuraffär i Älvsbyn innan familjen bosatte sig utanför Haparanda. När Elina Bohman hörde att bönder i trakten sällan eller aldrig kan vara lediga då det sedan flera år tillbaka saknas avbytare i trakten tvekade hon inte.
– Det är ett bra komplement till min egen verksamhet. Eftersom jag har köttproduktion är jag inte låst av tider, blir jag borta längre ger jag bara mer mat till djuren innan jag åker. Det blev lite av en chock för mig att höra att det inte finns hjälp att få trakten, så det känns jätteroligt att kunna vara till hjälp. Bönder kommer alltid att behövas och de behöver också få vara lediga.
Nu har hon lärt upp sig på några gårdar. I Haparandatrakten Carin Kerttus gård och hon är nu i färd med att lära sig Rolf Pelttaris gård och fler har anmält sitt intresse.
– Alla vill ha det på sitt sätt och det är roligt att se alla olika lösningar som finns, det är mycket att ta in på varje gård och det är jätteroligt. En del har robotmjölkning och andra har handmjölkning till exempel. Alla djur är individer och jag har alltid dömt om att jobba med djur, det här älskar jag,
Kossorna i ladugårdarna är inte vana med nykomlingar och när Elina Bohman plötsligt dyker upp möts hon med förvåning.
– De blir lite fundersamma, men det går bra. Det är bara att vara snäll, lugn och bestämd. Jag har alltid hållit på med hästar och grundprincipen är den samma. Bönderna vet allt som sina kor och jag vet ju ingenting när jag kommer ny. Det är en spännande utmaning.
En veckas inlärning
Första gången hon lämnades ensam som avbytare var speciellt.
– Jag hade lärt upp mig på gården under en vecka, men inför att bli ensam med uppdraget funderade jag om jag verkligen klarar det. Jag skrev listor på vad som skulle göras och skickade till bonden för att kolla att allt var rätt, det var ganska nervöst. Det gick jättebra.
En av de första riktiga utmaningar var där korna gick på lösdrift och en ko skulle följa med Elina Bohman för att bli rakad.
– Först tittade hon undrande på mig men så följde hon med mig, det kändes så himla bra.
Är det inte för långt avstånd rider gärna Elina Bohman på sitt sto Stina, istället för att ta bilen. På gården finns också unghästen Kingen som håller på att ridas in och som kommer när hon visslar.
– Han är som en hund. Jag tycker att djur är fantastiska och jag känner att det här med att vara avbytare verkligen är någonting för mig, jätteroligt, säger Elina Bohman.