– Vi har lyckats bevisa att änder kan lära sig att häcka i träd, nu vill vi se vart de tar vägen, säger Björn Andersson, vid Andprojektet.
Allt började den 20 augusti år 2010 då jägare i gryningen gav sig ut för premiär för årets sjöfågeljakt. Det visade sig bli en sorgsam jaktdag, som flertalet år före lyste änderna med sin frånvaro.
– När jag som sexåring började följa med pappa på jakt fick vi 60 änder på en dag, nu får inte så många på en hel jaktsäsong, säger Lars-Gunnar Lundström, projektledare för Andprojektet.
Lars-Gunnar Lundström har besökt USA och sett exempel på hur konstgjorda bon ökat överlevandsgraden hos andfåglar.
– De lägger sina ägg på marken och många blir uppätna redan som ägg. Predatorer, jakt och miljögifter gör att antalet änder har minskat oerhört mycket, säger Björn Andersson, vice projektledare.
Det beslutades att bygga bon till änderna, ovan mark.
– Vi sökte pengar men ingen trodde på idén. Men så hade någon skickat vidare vår ansökan till Svensk Våtmarksfond som beviljade oss 20 000 kronor, säger Lars-Gunnar Lundström.
Strax därefter kom förslaget att plantera ut gräsandsbabysar, ällingar.
Därmed var projektet som enat en hel bygd, totalt placerat ut 1 000 gräsänder, ökat andstammen i regionen, minskat myggmängden och lyckats bevisa att det med ihärdighet går att lära markhäckandefåglar att häcka i träd och på flottar igång. Det är viltvårdsområdena i Kukkola och Karungi som i juni välkomnar ytterligare 250 andungar från en uppfödare i Köping. När de kommer är de inte mer än en decimeter stora, äter omkring 100 kilo korn per dag, korn som andprojektet tacksamt tar emot från bonden Pelle Pesula.
– Utan honom skulle vi inte ha råd, de äter som bara den, säger Björn Andersson.
När andungarna anländer till Tornedalen tränas de i att känna sig hemma i bon ovan mark.
– ”Svammel” var det många som sade. Men vi har bevisat att det går att lära dem att häcka ovan mark, vi har också lyckats öka stammen markant och som bonus har myggmängden i byn minskat markant, säger Lars-Gunnar Lundström.
Efter några veckor får ällingarna flytta ut från inhägnaden på gården. De är inte flygfärdiga men kan simma bra. Så här långt har projektet lett till 35 bon och fyra häckningar.
–Det är roligt att se att de kommer tillbaka hit. Eftersom vi matar dem så blir de lite tama, det går att komma 15-20 meter från dem utan att de flyger. Vi har uppmanat alla jägare att inte skjuta änderna som är vid fötterna på dem, säger Lars-Gunnar Lundström.
Det händer också att de unga änderna samlas hos byborna på deras gårdar.
– Då får vi åka dit och samla ihop dem. När det ökat med gräsänder ser vi att de också lockar till sig andra änder, det är roligt att se, säger Björn Andersson.
Projektet är det första i sitt slag i Sverige och har gett ringar på vattnet. Nu finns flera i Finland, Persöfjärden och Norrfjärden är på gång.
Nu har projektet också ringmärkt 173 gräsänder. Detta för att kartlägga deras förflyttningar. Nu uppmanas allmänheten att rapportera om ringmärkta gräsänder påträffas. Anmälningarna lämnas in till Naturhistoriska riksmuseets ringmärkningscentral.
– Av alla ringmärkta har bara fyra anmälts skjutna, det är roligt att de lever vidare, säger Björn Andersson.