En scen byggd ut i sjön, en sandbacke som publikplats, badande barn, strålande sol och massor av stolar. Fenomenet Yttersti är svårförklarligt för den som ej besökt platsen. Helt klart något utöver det vanliga. Men, en sak är klar. En egen stol ska besökaren packa med sig, det inser en nybörjare snart.
Rad efter rad står dem, alla medhavda sittplatser, stolar av mycket olika utseende. De lite lyxigare varianterna bland de mer traditionella fällstolarna. Alla funkar lika bra, bara man har en.
Högtryck på festligheterna
På sina stolar sitter kvällens publik. Många har packat sina kylväskor med tilltugg och dryck. Och dryck behövs. Väderappen visar på 25 grader, och där i sandbacken gassar solen och höjer temperaturen än mer. Det snackas och skrattas, kramas och badas. Vid eldstaden sitter ett gäng ungdomar och bara är, just ungdomar.
Alla åldrar finns representerade där mitt i skogen. På scenen spelar ett gäng Kalixungdomar. De agerar förband till kvällens stora begivenhet; Eldkvarn och Plura.
Varmt välkomnande
Nu fylls backen på än mer, de som uppehållit sig vid serveringstälten drar sig närmre och de som missat att ta med sig stol får stå. Som första låt spelar Eldkvarn Välkommen till vår lilla stad. Den första raden lyder: Fredagkväll och solen går ner över de små husen i vår lilla stad.
Men ännu är det länge till solen drar sig tillbaka i Yttersti. Publiken njuter, myggen har hittat offer och barnen badar vidare.
Önska går ju...
–Jag är storrökare. Och när vi är ute och spelar står jag ofta utanför hotellentrén och röker. Då kommer det ofta fram personer och frågar om de får önska någonting. Ja, säger jag, det får du men vi kommer ändå inte att spela det. Men en sång som de brukar önska är den här, säger Plura och bandet spelar Alice.
Orden trivsam och förunderligt känns som helhetstäckande. När det är som mest förunderligt trivsamt måste NSD:s reporter lämna Yttersti och köra iväg, längs den inte allmänna vägen.