Renar anklagas för att under vintern ha förstört åkermark utanför Kalix. Det har lett till en infekterad konflikt mellan några bönder och samebyn (Arkivbild).
Längs Korpikån är det tätt med gårdar och slåtterängar. Renarnas vandringsled går längs med åkrarna och ett par broar tar dem över ån. Men renarna kan inte beta av den näringsrika vallens gräs. Det här har i flera år lett till konflikter mellan de bönder som här odlar foder åt korna – och renägarna.
För några år sedan stämde den numera avlidne lantbrukaren Allan Karlsson samebyn på skadestånd för tramp- och betesskador. Tingsrätten konstaterade att lantbruket förvisso drabbats av skador, som till betydande del orsakats av renar, men att renskötarna inte brustit i sitt uppdrag att vakta renarna. Bonden i fråga tvingades betala samebyns rättegångskostnader på 110000 kronor.
Efter detta har konflikten fortsatt – och eskalerat.
Redan vid ett möte på gården sommaren 2022 hängde smockan i luften, enligt samebyns ordförande Dan Abrahamsson. Det hettade till igen den 29 maj i år, under en gemensam skadesyn med brödraparet som tagit över bondgården efter sin far. Dan Abrahamsson hävdar att han attackerades mitt framför ögonen på två chefer från länsstyrelsen.
– Jag blev knuffad så att jag höll på att åka baklänges ner i ett två meter djupt, vattenfyllt dike. Det upplever jag att du inte ska behöva bli utsatt för, säger han.
– Vi argumenterade. Jag menade att skadorna inte var gjorda av renarna och de hade en annan uppfattning. Det respekterar jag. Däremot respekterar jag inte att bli påhoppad så att tjänstemän från länsstyrelsen får gå emellan, det tycker jag är för grovt.
Dan Abrahamsson polisanmälde händelsen som rubricerades som ofredande. Men utredningen lades snabbt ner på grund av bevisproblem, enligt förundersökningsledaren som vi har talat med.
– Jag vet inte om jag vågar skicka ut folk ensamma längre om det är risk för att de blir attackerade, säger Dan Abrahamsson.
Han medger, visserligen, att några renar vandrat in på böndernas mark i vintras.
– Vi har drivit dem därifrån varje gång de har ringt. Det rör sig inte om några stora mängder, kanske ett 20-tal renar som befunnit sig i området. Samtidigt har vi under hösten kört iväg 500 renar som skulle ha kommit dit ner, säger han.
Kalix sameby är en koncessionssameby så renskötsel bedrivs med särskilt tillstånd från länsstyrelsen året runt nedanför Lappmarksgränsen. Den fastställde staten i mitten av 1700-talet för att markera linjen mellan kustlandet och det som kallades "lappmarken".
Samebyn får ha 1 900 renar i vinterhjorden och renbetesområdet är 260 500 hektar, från Överkalix till skärgården vid Jämtön i Luleå kommun. Från 1 maj och till 31 oktober får det inte finnas renar söder om gamla järnvägen till Karungi och de ska inte uppehålla sig på jordbruksmark.
Chefen för rennäringsenheten, Gunilla Manbré, vill inte kommentera tumultet men bekräftar att hon var på plats tillsammans med chefen för landsbygdsenheten.
– Det här är en väldigt infekterad fråga som har en lång historik, säger hon.
Gunilla Manbré är bekymrad över konflikten men hon tror inte att det kommer att leda fram till någon åtgärd från länsstyrelsens sida. De beslutade om ny koncession vid årsskiftet, med lite skarpare villkor och en ny koncessionsinnehavare.
– Vi diskuterade andra lösningar för att renarna inte ska stanna kvar på åkrarna utan snabbare ta sig till sina vinterbetesmarker, exempelvis uppsamlingshagar. Men det är något som samebyn får arbeta vidare med. Vi hoppas att de kan lösa det här med samverkan och hitta lösningar, för det fungerar på andra ställen i länet och borde kunna fungera här med, säger hon.
Jenny Karlsson, ordförande i LRF Norrbotten, säger att länsstyrelsen måste ta sitt tillsynsansvar och se till att samebyn följer reglerna om att renar inte får uppehålla sig på åkrarna.
Lantbrukarna hänvisar till LRF Norrbottens styrelseordförande Jenny Karlsson som kan ärendet.
Magnus Karlsson, en av bröderna på ägorna hävdar att samebyn haft renar i området "månadsvis" under vintern utan att driva bort dem.
– Det är helt och hållet samebyns fel att det har blivit så här och det har ingen annan att göra med, säger han.
Stämmer det att ni knuffade honom?
– Det där är bara svammel, säger han.
Det blir kostnader för de bönder som tvingas ersätta förlorat foder, enligt Jenny Karlsson på LRF Norrbotten. Hon tycker att rennäringen i det här fallet motverkar jordbruket på ett oacceptabelt sätt och att det enda bönderna kan göra är att betala, eller driva en civilrättslig process om samebyn inte vill ge ersättning.
– Konflikten handlar om att renarna gör skada på åkermark och att bönderna inte får ersättning för det eller att samebyn åtgärdar problemet. Det är alltid bonden som får stå för kostnaden för förlorad skörd och att de kanske måste plöja om helt i onödan, säger hon.
Bönderna kan och får inte flytta renarna själva. Samebyn säger att de gör vad de kan, men enligt Jenny Karlsson är det inte tillräckligt.
– Det hjälper ju inte att driva upp renarna i skogen om de är tillbaka igen om en halvtimme. Då gör de skada igen. Så de måste flyttas, fångas in och tas därifrån direkt man upptäcker att de är där.
Samebyn upplever en alltmer aggressiv ton från ett fåtal lantbrukare i Kalix och Dan Abrahamsson tänker inte åka ut på fler syner. Han säger att de aldrig kommer att kunna hålla varenda ren borta från området, eftersom de konstant rör på sig.
– Hur ska vi gå vidare? Jag vet inte. Vi gör allt vi kan för att hålla renarna borta men det kommer aldrig gå till hundra procent. Vi är i ett renskötselområde så det kommer alltid att finnas ren där. De är vanedjur och vandrar, du kan aldrig bestämma att en ren ska gå i en rak linje från punkt a till punkt b.