Undersköterska är bristyrket nummer ett, enligt alla prognoser, senast av arbetsförmedlingen i länet.
"Verka nu, annars kommer ni få jätteproblem" löd uppmaningen till kommunerna, i NSD, härom dagen.
Undersköterskebristen till trots, finns det 700 utbildade undersköterskor inskrivna vid arbetsförmedlingen i Norrbotten.
Det förklaras med att det finns en hel del deltidsarbetslösa undersköterskor.
Det finns dock heltidsarbetslösa undersköterskor.
Många jobb - en nackdel?
Cecilia Lindgren Parviainen är en av dem.
Hon är utbildad och har arbetat inom vård och omsorg i omgångar i många år, när det inte har funnits jobb där har hon sökt sig till andra branscher.
Prioritet har varit att ha ett jobb, och därför har hon tagit även kortare vikariat och inte varit rädd att prova på nya saker, som att serva turister på skidort.
Det faktum att hon haft många olika jobb tycks dock "ligga henne i fatet", hon uppges ha fått höra "du verkar rastlös" i en intervju.
– Jag är inte rastlös, mina jobb har tagit slut, säger Cecilia Lindgren Parviainen.
Högst på önskelistan: Ett jobb
Cecilia Lindgren Parviainen säger att hon söker tio till femton jobb i månaden, alla jobb hon kan söka och i hela Norrbotten.
Hon har på senare år fått nya a-kasseperioder, eftersom hon hållit sig med tillräckligt mycket arbete, men hon befarar att hon inte arbetat tillräckligt det senaste året.
Vad vill du ha för jobb?
– Jag vill gärna tillbaka till vården eller omsorgen, det ger så mycket tillbaka, men nu vill jag bara ha ett jobb. Om jag ska pendla till en annan kommun så behöver det vara ett heltidsjobb, säger Cecilia Lindgren Parviainen som strax innan vi träffats varit i Kalix folkets hus och fått instruktioner för en dags jobb som tentamensvakt.
Drivkraften
Cecilia Lindgren Parviainen berättar hur 50-årsdagen nalkades och bristen på en stadig tillvaro med möjlighet att planera semester och annat kändes extra tung.
Samtidigt hade det blivit allt kärvare på jobbfronten.
– Jag anmälde mig till en dramakurs hos teaterföreningen Bröt och sommaren 2012 fick jag en roll i sommarteatern på Vassholmen, jag har också gått två fotokurser. Jag behövde annat att tänka på, jag behövde känna att jag utvecklas, säger Cecilia Lindgren Parviainen vars största drivkraft finns i att få känna sig nyttig och behövd.
– Ekonomiskt kan jag vänja mig med mer eller mindre pengar, det är inte pengarna som är viktigast för mig.
Hopp om vändning
Cecilia Lindgren Parviainen säger att rubriken "Undersköterska - det stora bristyrket" (NSD 13.12.13) väcker förhoppningar hos henne.
– Det kanske äntligen vänder? Nu är jag åtminstone i bristyrkesgruppen.
Frågan är varför erbjudandena om vikariat, som ibland kom samtidigt från flera ställen, sinat.
– Jag tror att det är svårare att få jobb efter 50. Det är en paradox, för jag har utbildningar, erfarenheter och pondus, jag kan hantera olika situationer. Nu vill jag bara få chansen att visa det.