De har spelat handboll i samma lag och delat allt ifrån hopprepslekar till kärlekssorger. De har funnits vid varandras sida genom skilsmässor, sjukdom och död och de har firat livet med rullrån och resor.
– Så fort jag är med om något kul tänker jag att jag måste berätta det för tjejerna. Och när jag drabbades av en stroke sms:ade jag dem så fort jag var förmögen till det, säger Anette Hjerpe.
”Halloj, jag har fått en stroke och är i Umeå!”
Meddelandet fick vännerna att både gråta och skratta. Den glättiga tonen, trots allvaret, är så typiskt Anette.
– Jag minns det faktiskt inte själv, men tror att jag ville tona ner allvaret genom att skriva Halloj, skrattar Anette, som idag är helt återställd efter den svåra stroke hon drabbades av för några år sedan.
Karin, Helena och Maria blev ett viktigt stöd för Anette under rehabiliteringen, och de minns hur alla grät när de sågs igen efteråt.
Stödet från vännerna har också funnits där när livet krisat förut.
– 2009 tvingades jag och min syster att konkursa vår familjs livsverk, Toras tyger. Jag minns hur jag och syrran satt och ringde runt till leverantörerna för att få anstånd med betalningen, hur jag låg på golvet och grät, och vilket bra stöd jag fick av mina vänner, säger Anette och konstaterar att 2009 var ett skitår på många sätt.
Det var också då en av vännerna skildes och Karins pappa drabbade av cancer och dog. Då ryckte vännerna in vid Karins sida, liksom när Helena flyttade till en ny bostad och fick hjälp med att inreda och piffa hemmet.
Det som började med en vänskap mellan grannflickorna som gick i samma klass har utvecklats till en djup vänskap, där ingenting hålls hemligt för varandra.
– Vi känner varandra så väl att det inte ens går att överraska oss. När Maria skulle ordna ett hemligt tema på sommarfesten så gissade vi ändå att det skulle bli picknick och vi hade rätt, skrattar Karin.
Sommarfesterna är årets höjdpunkt. Anette, Karin, Maria och Helena turas om att samlas hos varandra och umgås från morgonen till sena natten. Ibland har de haft maskerader eller italienskt tema. Det är alltid god mat och lekar, men det viktigaste är att få vara tillsammans.
Vännerna delar ett helt liv av minnen tillsammans, deras föräldrar kände varandra och det känns fint, inte minst för Maria som miste både mamma och pappa redan i 20-årsåldern.
– Mamma fick en hjärntumör och pappa dog av hjärtinfarkt bara ett halvår senare. Jag tror att han dog av sorgen. Själv skulle jag precis få mitt första barn och tillät mig inte att sörja, förrän jag kraschade efter några år. Då drabbades jag av en ansiktsförlamning och blev så utmattad att jag knappt orkade gå mellan soffan och sängen. Doktorn trodde först att jag drabbat av MS. Det var ett hårt slag, säger Maria.
För henne känns det betydelsefullt att även vännerna minns hennes föräldrar med värme. Marias mamma jobbade i ett café, där det fanns chokladdoppade rullrån som Anette älskade.
– När jag fyllde 40 kom Maria med likadana rullrån till mig, på sin lunchrast, det var en gest som värmde, minns Anette.
Gänget brukar också resa tillsammans, de har varit till både Stockholm och Polen och drömmer om fler resor när pandemin är över. Men först vankas det sommarfest hos Anette, som är den som står för värdskapet i år:
– Jag har redan köpt en ny klänning till festen och längtar!