n Tallviksgården i Överkalix har ofta fått mycket gott omdöme angående sitt arbete med gamlingarna där.
Men nu i sommartid kan det kännas bedrövligt när man kommer för att hälsa på sina anhöriga och finner ett par ungdomar som stoppar mat i munnen på gamlingarna med den ena handen och med den andra manövrerar sina mobiltelefoner, med stort intresse.
Om man vill ställa frågor finns ingen ordinarie på plats och ungdomarna svarar tveksamt att de inte vet något.
Vad gör arbetsledningen, undrar jag. Vem vägleder dessa ungdomar in i de ansvarsbitar de har att handha nu och senare i arbetslivet.