Medarbetare vid Johannisberg berättar fortsatt om misshandel, polisanmälningar som inte görs eller görs av medarbetaren själv och problemet med ensamarbete.
En kommentar är ”vi går till jobbet med livet som insats”, vad säger du om det?
– Det är en känsla vederbörande har, hur ska jag kommentera den? Det går inte, säger Tomas Fjellvind.
Inställningen är att hot och våld inte alltid ska polisanmälas.
– Det är arbetsgivaren som gör polisanmälan och den ska föregås av sekretessprövning, vi har en lagstiftning att förhålla oss till när det gäller den saken också. Vi kan inte hindra medarbetare att själva göra polisanmälan, men vi rekommenderar det inte. I egenskap av myndighet har vi perspektivet att vi röjer ungdomens identitet. Grundregeln för polisanmälan är att det ska vara ett brott som renderar minst två års fängelse, och då går verbala hot ofta bort medan fysiska övergrepp kan polisanmälas. Vi har rätt att bryta sekretessen när det är brott mot vår verksamhet, som det ju är när medarbetare utsätts, men vi prövar alltid saken, säger Tomas Fjellvind som på frågan om det inte finns ett värde i att polisanmäla säger så här:
– Det finns en annan del i detta och det är att polisutredning ofta tar lång tid och att de relativt ofta, nästan mer regel än undantag, inte leder till åtal. Vi har full respekt för att saker tar tid, men någonstans har vi att fånga och hantera situationen här och nu också.
Tomas Fjellvind säger att det inte per automatik är så att medarbetare som misshandlats byter avdelning eller att ungdomen bakom handlingen flyttas till annan institution ”men det är mer eller mindre praxis”:
– Det händer att medarbetare vill reda ut det som hände med ungdomen. Det är en del av jobbet att lösa konflikter som uppstår och det är inte bra att ha en massa olösta saker heller. Där kanske vi som arbetsgivare skulle stå på oss om att bytet ska ske.
Tomas Fjellvind vill inte kommentera uppgifter om enskilda händelser, som den 12 mars eller den 18 maj, eller hur det kommer sig att han sade att ingen var skadad när sex sökte sjukvård eller varför uppgiften var att medarbetaren i pingishändelsen skulle återgå till jobbet när det inte var så.
Varför inte?
– Jag kommenterar inte händelser med enskilda medarbetare. Händelsen från den 18 maj utreds och jag vill inte föregå den utredningen, där finns det också uppgifter som är under sekretess, säger Tomas Fjellvind.
Pratar du själv med den som drabbats i jobbet, om nej, varför inte?
– Nej, ordningen är att det alltid är närmaste chef som pratar och följer upp och sätter in hjälp och stöd när det behövs.
Medarbetare framför att det finns säkerhetsrisker i de nya avdelningarna.
– Vi har upptäckt saker som inte är så bra och hanterar dem allt eftersom. Jag tror att man får räkna med det, i helt nya lokaler. Det kommer alltid att finnas lösa föremål, eftersom vi ska skapa en så hemlik miljö som möjligt, och där finns ju en balansgång, säger Tomas Fjellvind.
Det finns medarbetare som uppfattat att det från ledningshåll anses att de är problemfokuserade.
Tycker du att det finns medarbetare som är problemfokuserade?
– Vi arbetar med problem, de är en del av vår vardag, men jag tycker att vi har ett lösningsfokus i det vi gör, säger Tomas Fjellvind.
Ensamarbetet minskar inte per automatik med rekryteringen av 40 nya medarbetare, eftersom dessa ska täcka nya schemarader.
Det händer återkommande saker, vad gör ni för att förbättra säkerheten?
– Vi har satt in en extra medarbetare på varje avdelning vissa tider på dygnet. Vi ser över hur vi planerar arbetet så att vi följer riktlinjer om utgångar och annat, det är mer en organisatorisk fråga, säger Tomas Fjellvind.
Att ungdomar har tillgång till sociala media beskrivs som ett annat problem, eftersom de då kan kommunicera fritt med de risker det kan medföra, varför är det så?
– Det kom en ändring i lagstiftningen för ett år sedan, det är ingenting vi har att bestämma över. Visst kan det vara en säkerhetsrisk, säger Tomas Fjellvind.
En idé är att mindre ungdomsgrupper skulle skapa en säkrare miljö och att det skulle finnas större möjligheter till vård i enskildhet.
– Sju-avdelningar är norm, det vanligaste. Det finns möjlighet att sektionera ungdomar två och två eller fyra och fyra. Det ger mer lugn och mindre stimuli. Att skapa mindre avdelningar är inte ett beslut en enskild institution kan ta, säger Tomas Fjellvind som apropå vård i enskildhet säger att det är väldigt reglerat med beslut som ska omprövas var sjunde dag.
– Vård i enskildhet är en väldigt exklusiv vårdform men den är inte per automatik bra.
Kan personal bli del i konflikterna och kan andra utvecklas till vad som beskrivs som ”servicepersonal”?
– De kan säkert bli del i konflikterna. Som medarbetare är du själva verktyget i arbetet, du går in med din livserfarenhet och din teoretiska kunskap. Jag kan inte svara på om personal kan bli ”servicepersonal”, det är enskilda medarbetares tyckanden. Alla går in med goda avsikter och det här är ett svårt jobb, säger Tomas Fjellvind.
Vad är ensamarbete?
– Du ska kunna få kontakt med medarbetare, det är reglerat hur snabbt och på vilket sätt, säger Tomas Fjellvind.
Frågan om hur arbetsplatsen ska bli säkrare är genomgående och återkommande.
Vad gör ni?
– Det här är ett arbete som pågår i myndighetsledningen, hur säkerhetsarbetet ska utvecklas, i hela landets ungdomsvård. Det handlar bland annat om att ta höjd för det instrumentella våldet, säger Tomas Fjellvind.
Stefan Hell Fröding, pressansvarig vid Statens institutionsstyrelse, säger att projektet ny säkerhetsorganisation inleddes vid årsskiftet och ska presenteras i slutet av sommaren.
– Vi har ingen myndighetsövergipande säkerhetsorganisation, det ska vi skapa. Där ingår allt från skalskydd och fysisk säkerhet till hur vi ska jobba med riskbedömningar, säger Stefan Hell Fröding.