"Sunka" - på sin post i 48 år

Han skulle jobba på Posten i ett år, i väntan på fortsatta studier.Han kom att stanna i 48 år.Brevbäraren Nils Erik Sundqvist går i pension och gör i dag sin sista arbetsdag på jobbet som han gillade från första stund.

Nils Erik Sundqvist gör sin sista arbetsdag som brevbärare i dag. "Jag har trivts från första stund och det känns vemodigt att sluta" säger han.<_Bildtext Fotobyline>FOTO: Lotta Nilsson</_Bildtext Fotobyline>

Nils Erik Sundqvist gör sin sista arbetsdag som brevbärare i dag. "Jag har trivts från första stund och det känns vemodigt att sluta" säger han.<_Bildtext Fotobyline>FOTO: Lotta Nilsson</_Bildtext Fotobyline>

Foto: Lotta Nilsson

KALIX2010-10-15 06:00
NSD träffar Nils Erik Sundqvist på Postens terminal.
Samtliga 22 anställda som jobbar med all post inom Kalix kommun utgår därifrån.
Dagen inleds klockan 7.30 på morgonen med att posten som genomgått en första maskinsortering sorteras och efter fikat vid 9-tiden går alla ut på sin tur som tar tre till fyra timmar.
Efter lunch förbereds nästa dag och vid 16-tiden är arbetsdagen slut.
Ett år på Posten...
Men låt oss backa bandet:
Det är en dag i september, året är 1962 och 16-årige Nils Erik Sundqvist är ute och går med kompisen Leif Johansson.
- Jag var skoltrött och en granne hade tipsat mig om att söka jobb på Posten. Den här gången, när vi var ute och promenerade, knuffade min kompis in mig till postmästaren Erik Eriksson och det mötet slutade med att han uppmanade mig att komma in på måndag, säger Nils Erik Sundqvist som tänkte sig ett sabbatsår.
...och då var han fast
"Jag trivdes från första stund" säger Nils Erik Sundqvist med stadig blick, leende åt minnet.
- Jag fick följa med en gammal brevbärare, så småningom blev jag brevbärarbiträde.
Vad var trivsamt?
- Jag minns att jag tyckte att det var en konstig plats jag hamnat på, ingen kallades vid sitt vanliga namn. Arbetskompisarna hette Grolle, P-G och Acke. Jag blev ganska snart "Sunka" och det har följt mig hela postlivet. Det var en familjär stämning här.
Färre brevbärare
Det fanns ingen uttalad plan att stanna vid Posten.
- Det rullade på, jag började tjäna pengar och trivdes. Jag hade ganska mycket fritid, på den tiden hade vi beting och fick sluta när vi var klara för dagen, säger Nils Erik Sundqvist som upplever att yrket blivit tyngre.
- Vi har fått mer och mer att dela ut, inte minst reklamen har ökat väldigt mycket.
Brevbärarna har inte blivit fler, tvärtom, de var som mest omkring 60 anställda.
Tillbaka till brevbäringen
Nils Erik Sundqvist har varit brevbärare på cykel, bil och nu senast moped.
- Jag har betalt för att motionera, jag behöver inte göra det på fritiden. Jag springer upp och ner i 50 till 60 trappuppgångar varje dag.
Han var chef under sex år på 1980-talet.
- Det var så mycket neddragningar hela tiden så jag valde att gå ut på brevbäringen igen.
Sista dagen
I dag när du stöter på "Sunka", som mestadels delat ut post på Valhallavägen och nu senast området Manhem, så är det sista dagen i Postens kläder.
- Det låter märkligt när människor säger "jaha, det är sista dagen", jag brukar svara att förhoppningsvis blir det inte min sista dag. Men min sista dag på jobbet och chefen ska bjuda på middag.
Någon rolig historia att berätta?
- Jag vet inte vad det skulle vara... Människor är trevliga, det har hänt att jag fått en chokladask till jul, säger Nils Erik Sundqvist.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om