Sterila spioner ska förråda artfränder

Det är naturligtvis inte mårdhundarnas fel. Det är människan som ligger bakom. Genom att man på 30-talet planterade in mårdhundar från Östasien i Sovjet startade bekymren. Sedan dess har mårdhundarna invaderat Finland och därifrån kommer de nu till Norrbotten. Från Ryssland har de även trängt in i Polen, Tyskland och Danmark. Mårdhunden är nu utspridd över
1,4 miljoner kvadratkilometer i Centraleuropa.
Omringade
- Vi är omringade av mårdhundarna, konstaterar veterinären Anna-Maria Andersson.
Hon har gett djuret en bedövningsspruta och ska snart skära av sädesledarna på den.
I Projekt mårdhund fångas mårdhundar, steriliseras och förses med GPS-sändare. Hannen på operationsbordet är den 33:e som steriliseras i projektet. Taktiken är att de sändarförsedda mårdhundarna ska leda projektets personal vidare till andra mårdhundar.
- Det är viktigt att de steriliseras - inte kastreras. De ska ha kvar sin könsdrift men inte kunna föröka sig, säger Anna-Maria Andersson.
- Deras drift att hitta en partner är mycket stark. De rör sig över väldigt stora områden för att hitta någon av motsatt kön, säger Viktor Medström, en av fältarbetarna i mårdhundsprojektet.
Är det inte enklare att helt enkelt jaga dem som man gör i Finland?
- Det är ju en del som skjuts och även en del som blir överkörda. Men de är nattdjur som ligger och trycker i sina hålor på dagarna. Så länge det finns relativt få av dem är det inte så lätt att hitta dem. Därför är det här arbetet värdefullt. Vi hittar dem, hindrar dem från att föröka sig och kan dessutom kartlägga deras levnadsvanor och rörelser. Det gör att vi kan bekämpa dem effektivare, säger Viktor Medström.
Han poängterar att upplysningar från allmänheten är mycket viktiga. Genom Jägarförbundets tipstelefon (070-33 99 326) kan man anmäla sin mårdhundsobservation.
Spelar död
Mårdhunden är ett märkligt djur. En av egenheterna är att den kan spela död vid en hotfull situation.
Men de kan attackera också - och tänderna är vassa. Det har Viktor Medström fått erfara vid flera tillfällen.
- Det sägs att de inte har så stor kraft i käkarna. Men den är alldeles tillräcklig, säger han och skrattar.
Eftersom mårdhundarna kan bära på rabies är alla som arbetar i fält med mårdhundsprojektet vaccinerade mot rabies. Under rabiesepidemin i finland 1988-1989 var mårdhunden den viktigaste spridaren av sjukdomen.
Statens veterinärmedicinska anstalt vill gärna ha in alla döda mårdhundar för obduktion och analys just för att i tid upptäcka om någon smitta kommit till Sverige
Förutom att mårdhunden är en fara för både djur och människor som smittspridare så utgör den också ett allvarligt hot mot fågellivet genom att den tar fågelägg och kycklingar. Att mårdhunden har etablerat sig i den norrbottniska skärgården med dess fågelskär är därför mycket oroande.
- De är väldigt glupska och äter vad som helst - verkligen vad som helst, säger Viktor Medström.
Magen full med sand
En mårdhund från Haparanda-Sandskär som obducerades hade stora mängder sand i magen. Troligen hade en död säl flutit i land och ruttnat på stranden så späcket hade lösts upp och runnit ner i sanden varpå mårdhunden åt upp sanden.
När den här mårdhundshannen börjar kvickna till stoppar Viktor Medfors in den i buren. Nu bär det av till "mårdhundshotellet", en förrådsbod vid Viktor Medfors bostadshus på Seskarö. Här får mårdhundens ärr efter steriliseringen läka ihop under några dagar. Den får vatten och hundmat.
- Vi ger den avmaskningsmedel och så behandlar vi pälsen mot skabb så att vi inte bidrar till att sprida skabb eller mask om den skulle vara smittad, säger Viktor Medfors.
Några dagar senare är det dags att släppa tillbaka den steriliserade mårdhundshannen i frihet.
NSD:s utsända träffar Mikael Paavola och Eskil Lugnet i Björkfors utanför Kalix. De är också fältarbetare i mårdhundsprojektet.
Den här mårdhunden ska släppas vid Långträsk, på gränsen mellan Kalix och Haparanda kommun, där den fångades in några dagar tidigare. Vid en bäckravin tar de ut mårdhunden ur buren och monterar det sändarförsedda halsbandet.
Mot friheten
När sändaren sitter säkert släpper männen taget om djuret. Mårdhunden verkar först inte förstå att den är fri. Den tittar sig omkring och vädrar i luften. Så skuttar den snabbt in i skogen. I den bleka novembersolen springer den i väg den på bäckens is - från oss och mot friheten.
Mikael Paavola tar fram pejlutrustningen och den ger tydligt utslag med ett knäppande ljud.
Trycker i något gryt?
Genom sändaren kan mårdhundens exakta position också ses på en GPS-mottagare.
- Troligen trycker han i något gryt när det är så här kallt. Vi kommer att titta till honom om någon vecka, säger Mikael Paavola.
- När det blir varmare och han börjar vandra så kan vi följa honom. Hittar han någon hona så fångar vi henne, säger Eskil Lugnet.
De vet vilka problem mårdhundarna har orsakat i Finland och ser arbetet i Projekt mårdhund som ett meningsfullt sätt att försöka stoppa en ekologisk katastrof.
- Tänk att en så fin liten krabat kan ställa till med sådant elände, säger Mikael Paavola.