Siv Björn, närsjukvårdschef och Elisabeth Hjelm, verksamhetsutvecklare, har pratat om rekrytering och om hur man ska få ungdomar att välja vårdyrkena.
– Vi har viss personalbrist året runt; läkare, sjuksköterskor och i viss mån undersköterskor, säger Siv Björn.
– Både Siv och jag arbetade som ”solflickor” på vårdavdelningar i vår ungdom och det var en jättebra inkörsport till vårdarbete, säger Elisabeth Hjelm.
"Solflickorna" och "solpojkarna" hade uppgiften att göra enklare sysslor och sådant som det annars inte fanns tid till och de var generellt sett uppskattade.
Elisabeth Hjelm har träffat elever i årskurs nio på Manhemsskolan och Norrskenets friskola.
Resultatet: 38 sökande till 12 platser.
– Jag kände när jag var i skolorna att intresset för att arbeta inom vården är stort, och vi vet sedan tidigare att det är många sökande till gymnasieutbildningen med den inriktningen i Kalix, säger Elisabeth Hjelm.
Återkommande neddragningar, verksamheter som försvinner från sjukhuset, många som lämnar sjukvården på grund av att arbetet blir allt tyngre – nyheterna om sjukvården i allmänhet och Kalix sjukhus i synnerhet är ofta allt annat än goda.
Vad lockar ungdomarna?
– Jag vet inte. Jag är sjuksköterska och jag har aldrig ångrat yrkesvalet. Det ger så mycket att arbeta inom vården och det finns många olika vägar.
Olika vägval tänker sig ungdomarna som ska göra sin feriepraktik också:
– Någon har skrivit i ansökan att hon eller han vill bli läkare, en annan vill bli barnmorska och så vidare.
Årets ”kull” feriepraktikanter är den första och det kan efter utvärderingen, enligt Elisabeth Hjelm, bli aktuellt att ta emot fler kommande år.
Feriepraktikanterna får gå med handledare, se, lära och göra enklare sysslor.
Introduktionen till jobbet - som sträcker sig över tre veckor, sex timmar om dagen med lönen 60 kronor i timmen – ska handla om visning av Kalix sjukhus, omvårdnad, sekretess, etik, hygien samt arbetsbeskrivning.
De kan också få göra uppgifter som det vanligen inte längre finns tid för:
– Ungdomarna kan exempelvis sitta ned med någon patient, läsa för henne eller honom, och på vis sätta guldkant på tillvaron, säger Siv Björn.