Inga-Lis Samuelsson (C) tycker att det finns en del att göra när det kommer till lagstiftningen, exempelvis att sekretessbelägga namn på utredare och kanske även politiker som tar beslut.
Över tid har hoten och försöken att påverka socialtjänstens beslut i frågor blivit mer förekommande, berättar Anna-Lena Andersson, som varit socialchef i Kalix de senaste tio åren. Hon har under åren varit med om två skarpa incidenter, som hon inte vill gå in djupare på, men det handlar också om myndighetshandläggare och deras situation.
– Vi har haft incidenter där vi fått placera handläggare på hemlig adress, säger hon.
Inga-Lis Samuelsson säger att hot och våld förekommer.
– Det är ett tufft klimat. Sedan kan vi aldrig backa och tolerera det utan måste hela tiden jobba mot det. Det handlar om trygghet för våra anställda.
När det kommer till ärenden som rör barn vill de allra flesta föräldrar sina barn väl, men det kanske inte alltid fungerar ändå, berättar Samuelsson. Det är någonting som socialsekreterarna måste hantera och som även politikerna får ta del av.
– Vi tror att vi gör det bästa men vi förstår ändå den frustration och sorg många känner för det är ändå ett ingrepp i familjen. Sedan är det viktigt att vi som politiker är medvetna om alla delar, att vi tar det på allvar och inte ignorerar det.
Hon menar att många av hoten kanske inte är reella utan uttalas i frustration.
– Men vi vet inte när det är reellt och inte, så vi måste reagera på alla. Här är det viktigt att vår personal känner trygghet och att det inte sitter i pengar, behöver man stöd och hjälp ska man ha det.
– Vi ska jobba med ett säkerhetstänk, att vi alltid tänker vad det är som kan hända och är medvetna om det.
Det är inte alltid hoten stannar på jobbet. Inga-Lis Samuelsson har efter att hon klev på uppdraget som ordförande i nämnden blivit mer medveten kring vad hon gör.
– Vi blir också på olika sätt ansatta inför beslut och ibland finns en hotbild.
Hon berättar vidare att hon själv aldrig varit rädd, men känt en obehagskänsla.
– Jag har tidigare inte alls förstått hur utsatt man kan vara, både på tjänstemannasidan men också politikersidan. Man förstår inte hur vanligt det är om man inte är inne i det. Just att aldrig veta ”är det här på riktigt eller är det någon som bara slänger ur sig något i frustration”.
– Det har funnits tillfällen bara under det här året som jag känt att jag inte går på vissa ställen, jag går inte ensam på kvällen under vissa förhållanden. Det händer periodvis.
Socialchef Anna-Lena Andersson menar att det vid fall där socialtjänsten använder sig av tvångslagstiftning, speciellt där barn är inblandade, måste de göra en riskbedömning.
– Man måste förstå att folk blir upprörda, arga, ledsna, besvikna, rädda.
Är det någonting som skulle kunna påverka ett beslut?
– Nej, det får det inte göra. Man pratar om ”kampen om barnen”, men det är fel, det är ”kampen för barnen”. All lagstiftning är för att skydda barnen och det värsta tänkbar är ju att något barn bragts om livet. Vi måste med alla medel förhindra att det sker, säger hon.
Genom ett digitalt verktyg i telefonen kan personal slå larm.
– Det är ingen som går oberörd från ett sådant ärende, därför är det så oerhört viktigt att man känner sig trygg och har uppbackning både som tjänsteman och politiker. Hela den här delen har så mycket med känslor att göra och det vore fruktansvärt om man skulle bli så rädd att man inte vågar ta beslut, säger Inga- Lis Samuelsson.
Ordföranden menar att det handlar om att stärka organisationen så mycket det går för att alla i den ska känna sig trygga.
– Sedan kommer vi kanske aldrig lyckas stävja allt, på grund av den värld vi lever i, men vi kan inte heller abdikera.
Både socialchefen och Inga-Lis Samuelsson är överens om att god kommunikation och rutiner vid olika händelser är viktiga. Det handlar om att jobba förebyggande och anställda har exempelvis ett digitalt verktyg i telefonen där de kan slå larm.
– I vissa hänseenden har jag sagt till mina kollegor ”om jag larmar i dag är det skarpt läge, inte ett test”. Det är också förebyggande, säger Anna-Lena Andersson.
Trots att uppdraget som socialnämndens ordförande fått Inga-Lis Samuelsson att vid tillfällen tänka till extra kring var hon vistas och befinner sig har hon hittills aldrig funderat på att lämna det.
– Så utsatt har jag inte varit att jag kommit till den slutsatsen men jag kan förstå att en del också gör det och ställer sig frågan ”är det här värt det”, framför allt om det drabbar familj.