Stinsarna (eller tågklarerarna) Kjell Fredriksson och Gunnar Markström har just gått av respektive på skiftet.
Det är en speciell dag, det är sista skiftet i operativ drift i Morjärv.
Ett nytt trafikledningssystem ersätter det gamla och det sköts från Boden.
– Upprustningen av banan var nödvändig, men visst känns det vemodigt, säger Gunnar Markström.
– Vi har vetat att den här dagen kommer, det här skulle ske redan år 2010 men det sköts upp några år, säger Kjell Fredriksson som började arbeta i Morjärv år 2005.
Bra drag med persontrafiken
Gunnar Markström har varit stins i Morjärv sedan våren år 1984 och hann - några månader så när - arbeta i 30 år där.
– Då persontrafiken ännu gick, fram till år 1992, var det ganska bra drag här. Då persontrafiken tog slut började den nedåtgående spiralen.
Storhetstiden var dock mycket tidigare än så.
– Människor har berättat att under krigsåren gick det ibland fyra bussar härifrån, med människor som skulle åka vidare. Telefonautomaten som fanns här fick tömmas flera gånger i veckan, säger Gunnar Markström som vet att det, bland annat, fanns tre biografer och sju caféer i lilla Morjärv då.
Gods - på järnväg och väg
På senare tid var virke, plåt, isolering vanligt gods som passerade Morjärv.
– Isolamin i Överkalix kunde ha åtta vagnar plåt och isolering vid ett och samma tillfälle, säger Gunnar Markström som analyserar det faktum att allt mer gods börjat skickas på vägarna.
– Chaufförerna i öststatsländerna kan köra 30 till 35 procent billigare än järnvägen. De har andra löner och andra kostnader kopplade till dem. De har spritköken i bilarna och ofta hela livet där. Om järnvägen ska kunna kapa åt sig fler laster, inte minst med hänsyn till miljön, så borde trafiken subventioneras hårt, säger Gunnar Markström.
Tågentusiasterna
Det är torsdag den 12 december, tåg 6003 till Boden är det sista som klareras i Morjärv, det passerar klockan 17.27 i Morjärv och en timme senare är det i Boden.
På ställverket lyser några lampor, tidigare levande järnvägslinjer har allt eftersom tejpats över med svart tejp, i takt med att de lagts ned.
Den nya tekniken, ERTMS som bygger på GSM-teknik, tar över och förarna får information via monitorer i tågen.
Det må vara oklart hur tågtrafiken ska klara konkurrensen från vägtransporterna, men möjligen är intresset för tåg växande.
– Vi har haft väldigt många tågentusiaster på besök och känslan är att de blir allt fler, säger Kjell Fredriksson.
Ett stort museum
Gunnar Markström har gett det allra sista körtillståndet och han vet inte vem nästa arbetsgivare är.
– Jag har varit på anställningsintervju, det kommer att lösa sig.
Kjell Fredriksson säger att en pensionslösning kan bli aktuell för honom.
Vad som ska hända med den gamla järnvägen - Morjärv till Vitvattnet och vidare till Karungi, Lappträsk och Haparanda - utreds för närvarande.
– Jag hoppas kommunerna tar vara på detta, hela järnvägen är som ett enda stora museum, säger Gunnar Markström.