Ulf Lindbäck är vaktmästare på Siknäsfortet som i dag drivs av en museiförening.
– En del av dem som startade museet bodde i Stockholm, men på senare år är det lite fler från orten som har engagerat sig, berättar han.
Visningarna startar efter midsommar.
Han öppnar den tunga porten till fortet och visar runt i den fascinerande anläggningen. Här inne skulle närmare 300 personer kunna bo och arbeta i händelse av krig. Hela anläggningen i fyra våningar under jord är gjuten i betong och vilar på fjädrar som skulle reducera vibrationen i berggrunden vid ett kärnvapenanfall.
Han guidar runt i anläggningen. Här finns ett fullt utrustat restaurangkök och en matsal med 20 platser, en stridsledningscentral med eldledningsutrustning, sambandscentral och telefonväxel. Det finns toalett, dusch och sovsalar med totalt nästan 300 sängplatser i form av trevåningssängar samt mindre rum med likadana sängar för befälen. Fortet har också en egen brunn med vatten, ett dieselkraftverk, ett eget värmeaggregat och ventilation och utrymmen för ammunition.
Sten Ekman, militärhistorisk författare uppvuxen i Kalix, numera boende i Stockholm, har i både böcker och tidskrifter fördjupat sig i det försvarsområde som kallades Kalixlinjen och som sträckte sig från Siknäs till en bit ovanför Överkalix.
Han har själv varit värnpliktig officer inom en bataljon med bandkanoner i Kalixlinjen. Han gjorde lumpen 1968 och var under 1970- och 1980-talen inkallad på flera militärövningar.
Arbetet med skrifterna om Kalixlinjen har legat honom varmt om hjärtat.
– Både min generation, men framförallt generationen före mig, fick offra mycket skattepengar för att bygga upp ett försvar. Därför tycker jag det är viktigt att dokumentera alla ansträngningar som gjordes.
Ett antal anläggningar från tidsperioden, däribland Siknäsfortet, finns kvar och vittnar om vilken möda man la ner.
Det var efter Sovjetunionens angrepp av Finland 1939 som uppbyggnaden av försvaret i östra Norrbotten startade.
– Innan dess fanns knappt en enda svensk kikare och inte ett enda gevär eller några fasta befästningar för att försvara den svensk-finska gränsen, men hotet från Ryssland gjorde att vi byggde upp ett försvar i Norrbotten. Det är ju bara 25 mil från Haparanda till ryska gränsen, konstaterar Sten Ekman.
Uppbygganden av försvaret i östra Norrbotten pågick sedan under hela kalla kriget och in på 1990-talet. Vägarna från gränsen förbereddes för att kunna förstöras och Hemvärnet kunde själv ta beslut om att spränga broar och färjor över Torne älv.
Omkring 200 000 man var krigsplacerade i Norrbotten och i Kalixlinjen byggdes 2 800 befästningar och skyddsrum för 18 000 man.
– En befästning är en plats, skyddad av betong, där det står pansarkanoner, kulsprutor och ibland grövre artillerikanoner, förklarar han.
För att kunna rikta tung artillerield mot broar och vägar byggdes under 1950- och 60-talen Siknäsfortet och ytterligare tre fort, var och en med en egen uppsättning kanoner. Totalt 16 gamla fartygskanoner, återanvända från flottan, ingick i dessa kanonbatterier.
Siknäsfortet som var störst hade till uppgift att försvara djuphamnen i Töre, men kunde även lägga eld mot broar över Kalixälven eller mot en framryckande fiende längs E4:an mot Luleå. Effektivt skjutavstånd var 16 kilometer.
I dag har det svenska försvarets fort spelat ut sin roll, men exempelvis Kungsholms fort utanför Karlskrona och Karlsborgs fästning används fortfarande för utbildning av soldater och sjömän samt som förläggning och kontor.
I Boden finns Rödbergsfortet som precis som Siknäsfortet är omgjort till museum. Det finns också andra fort som ligger på privat mark och som den enskilde markägaren har velat behålla där de är.
– Folk undrar nog i dag varför man har avvecklat alla fort, men de fasta försvarsanläggningar som vi byggde upp under kalla kriget är nu för tiden lätta att slå ut med GPS-styrda missiler, därför övergav man dem.
Även om vi återigen har en orolig omvärldssituation så är det inte aktuellt att ta gamla forten i bruk.
– Hotet från öster är kvar och det finns alla skäl att bygga upp ett försvar i Norrbotten igen, men inte fasta befästningar, menar han.
De sista skotten från Siknäsfortet sköts vid en krigsförbandsövning 1985. Totalt 160 ton ammunition bars ut för hand när fortet tömdes.