NSD har berättat att kvinnojouren, och därmed stödet till våldsutsatta kvinnor, hotas.
Detta sedan bidragen till verksamheten försämrats så att jourerna inte längre kan ha anställda.
Det innebär att verksamheten skulle bygga helt och hållet på ideella krafter, vilket skulle försvåra inte minst det förebyggande arbetet. Bidragen har hittills kommit via länsstyrelsen och kommunerna har skjutit till ytterligare pengar.
Missförstånd?
Det är oklart vad som har inträffat i Kalix.
Ett hundratal personer har inom loppet av tre dagar skrivit på protestlistan på internet, där det framgår att Kalix kommun inte betalar ut bidrag.
- Förklaringen är att de inte har sökt bidrag hos kommunen, säger Kristina Henriksson (C), ledamot
i socialnämnden samt i polisstyrelsen där hon sitter med i nätverket som jobbar med just våld i nära relationer.
Kommunalrådet Kenneth Sandberg (MP) är helt ovetande om att bidrag inte betalats ut och om att den anställda måste sluta:
- Vi har över huvud taget inte diskuterat kvinnojouren och jag har känt mig trygg i att de har de resurser som krävs för att driva verksamheten. De har en jätteviktig verksamhet, de behöver självklart en anställd och jag måste titta på vad som har hänt.
Från kvinnojouren i Kalix meddelas att man nu ska diskutera en bidragsansökan.
Övertorneå prioriterar
Kvinnojouren i Överkalix/Övertorneå (gemensam) fick stänga på grund av bristen på pengar.
Socialnämnden i Övertorneå har nu tagit ett första steg för att åtgärda detta.
I går eftermiddag beslutade en enig nämnd att ge socialförvaltningen i uppdrag att ta kontakt med Överkalix kommun med målet att så snart som möjligt få i gång verksamheten, med en anställd, igen.
- Vi har inte satt någon maxgräns för vad det får kosta, vi prio-riterar absolut detta och det innebär att vi får ta från andra områden, säger Tomas Vedestig.
Orimlig tillvaro
Kristina Henriksson och partikamraten Reinhold Fredrixon tycker att kvinnojouren i Kalix borde ha en mer långsiktig tillvaro än vad det innebär att söka bidrag varje år.
- Det är inte rimligt att människorna som finns på plats för att stötta dem som har det svårt själva ska leva i den här ovissheten, säger Reinhold Fredrixon.