Det var vid 18-tiden på torsdagskvällen som den otäcka händelsen inträffade. Det var äntligen dags för en enkel middag för Johanna Nilsson som efter en stressig dag hade lite extra bråttom att smaka av ur grytan på spisen.
– Jo, så var det. Jag skyndade mig och tog en tugga broccoli på stående fot. Nästan direkt kände jag att något gick fel. Den fastnade i halsen, jag fick inte upp den, jag försökte kräkas och paniken kom. Jag tänkte springa över till grannarna för att få hjälp men min sambos mor ringde 112. Bilresan från Hertsön till sjukhuset i halkan kändes som en evighet. Jag tänkte på en släkting som avled i våras efter en likadan händelse. Hon kvävdes till döds.
Johanna Nilsson är lugn på rösten så här dagen efter dramat som efter drygt fyra timmars vånda och dödsångest slutade lyckligt. Hon märkte själv att om hon lutade sig framåt så kunde hon andas. På sjukhuset togs hon snabbt om hand av läkare för kontraströntgen.
– Det var nog det stressigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag har tävlat och tränat men det här var någonting helt annat. Men sjukhuspersonalen var så fina, de lugnade mig och konstaterade att jag syresatte till 100 procent. Broccolibiten satt, som tur var, i matstrupen. Hade fastnat i luftstrupen hade jag kanske inte överlevt, konstaterar hon.
Efter över en timmes väntan på röntgen och efter det andra försöket med att svälja kontrastvätskan för röntgen så kände Johanna att broccolibiten släppte.
– De såg att det var en stor bit. Och det var en fantastiskt lättnande känsla när den lossnade. Det hinner rusa många tankar genom huvudet under den långa tid som jag fick vänta. Det gällde att hantera paniken och absolut försöka komma bort från att hyperventilera, för då sjunker syresättningen.
Hur mår du i dag?
– Jo, jag mår bra, jag har hämtat mig även om jag fortfarande känner mig lite tagen av händelsen. Jag har också en sårig och ömmande hals som minne. Jag minns självklart min dödsångest men det var verkligen bra personer som jag fick möta i vården. De kunde verkligen hantera situationen på bästa sätt.
Har du några råd till andra där ute när de kommer hem för middag efter en stressig dag?
– Jag var stressad och skulle hasta i mig en tugga, en stor tugga. Det kunde ha slutat riktigt illa. Så mitt bästa tips är att ta små tuggor och att sitta ner vid matbordet i lugn och ro.