"Vi fattade inte nÄgonting till att börja med. Det var lagt locket pÄ. Vi fick inte reda pÄ nÄgonting, det gick bara en massa spekulationer fram och tillbaka" sÀger Jan-Erik LundbÀck.
Det har gÄtt 40 Är sedan den uppmÀrksammade jakthÀrvan i Nyborg, Kalix. En som var pÄ plats nÀra hÀndelsernas centrum var polisen Jan-Erik LundbÀck. NÀr vi trÀffas har han sedan ett antal Är gÄtt i pension, men han minns hÀndelserna som kom att bli KalixhÀrvan.
â Det var vĂ€ldigt mĂ€rkligt, det vart ett jĂ€dra spring i polishuset. Det var polischefer och Ă„klagare, och ingen visste nĂ„got om vad som hĂ€nde â till att börja med.
Jan-Erik LundbÀck jobbade vid tidpunkten pÄ utryckningen och inte med utredningar, men menar att det senare kom fram vad det handlade om.
â Vi fattade inte nĂ„gonting till att börja med. Det var lagt locket pĂ„. Vi fick inte reda pĂ„ nĂ„gonting, det gick bara en massa spekulationer fram och tillbaka.
Men sÄ smÄningom blev det mer klart vad utredarna höll pÄ med, en utredning om misstÀnkt jaktbrott som pÄgick under en lÀngre tid.
â Allihop mĂ„dde vĂ€ldigt dĂ„ligt, vi gick ju och spekulerade ânĂ€r blir jag misstĂ€nkt och vad blir jag misstĂ€nkt förâ, sĂ€ger han.
En polis blev under utredningens gÄng misstÀnkt för att ha hotat mannen som vi hÀr kallar visselblÄsaren.
â Jag har jobbat med mĂ„nga poliser men jag har aldrig varit med om att den utpekade polismannen har brusat upp, det har alla vi andra gjort vid nĂ„got tillfĂ€lle, men aldrig han.
â Bara det gjorde att alla drog Ă„t sig öronen för, nĂ„gon annan kunde de tĂ€nka sig men inte han.
Det ska senare visat sig att polismannen i frÄga varit pÄ utbildning nÀr hotet i skulle ha Àgt rum.
Han beskriver tiden som jobbig.
â Nog gick det att jobba men man hade hela tiden den hĂ€r pressen pĂ„ sig att nĂ„gonting kunde hĂ€nda eller att jag blir misstĂ€nkt.
â Man gick och tĂ€nkte pĂ„ det hela tiden och kunde aldrig slĂ€ppa det dĂ€r. Det var jobbigt, det gĂ„r inte att sticka under stol med, men det var jobbigt för allihop.
Ăven om han sjĂ€lv inte riktigt kĂ€nde att han kunde lita pĂ„ utredarna i fallet kĂ€nde Jan-Erik LundbĂ€ck stöd frĂ„n övriga kollegor pĂ„ stationen.
â Plus att det hĂ€nde flera gĂ„nger nĂ€r man var ute och jobbade att folk kom fram och sa âvad Ă€r det för idioti som pĂ„gĂ„r?â. De skrattade och insĂ„g att det bara var tokerier. Man fick ett stöd dĂ€rifrĂ„n som gjorde att det kunde lĂ€ttas upp.
Samtidigt menar han att det ocksÄ fanns de i trakten som inte ville avskriva det som pÄstods helt.
â Det fanns vĂ€l de som trodde pĂ„ det och sa att âalltid Ă€r det nĂ„gonting som har hĂ€ntâ. Men de flesta, som jag uppfattade det, insĂ„g att det inte kan ha hĂ€nt.
"De kan kÀnna sig rentvÄdda nu, mÀnniskorna i Kalix-Nyborg, byn som snart i ett Ärs tid utpekats som tjuvjaktsnÀstet framför andra i det hÀr landet", skrev Norrbottens-Kuriren i februari 1984.
Tidningen skrev ocksÄ: "Fem personer inblandade i den sÄ kallade jakt- och vapenhÀrvan i byn Nyborg utanför Kalix dömdes förra Äret pÄ onsdagen av Haparanda tingsrÀtt. Domstolen ansÄg dem skyldiga till ett eller flera av brotten stöld, hÀleri och olagliga vapeninnehav. DÀremot blev ingen fÀlld för olaglig jakt".
Ytterligare Ätta personer dömdes senare för innehav av illegala skjutvapen.
VisselblÄsaren kom att ta tillbaka uppgiften om hotet frÄn polisen.
Tiden för jakthÀrvan har Jan-Erik LundbÀck lÀmnat bakom sig, men han minns kÀnslan nÀr allt var klart.
â Det var bara en bekrĂ€ftelse pĂ„ vad vi redan visste.