Personalen vid Kalix sjukhus är van vid nedskärningar; verksamheter har successivt försvunnit och antalet vårdplatser har blivit allt färre.
Sedan i fjol våras, efter sammanslagningen av enhetens avdelning 2 och 3, har trycket ökat och arbetsbelastningen varit hög.
Extrem topp
- Vi har en extrem topp nu, säger Malin Lassi och nämner som exempel att måndagen efter nyårshelgen hade avdelningen 23 överbeläggningar.
Det motsvarar nästan en hel avdelning extra bara inom avdelning 2 som har sammanlagt 35 sängplatser (8+27).
Det betyder att patientsalar för fyra (egentligen tre) har fem patienter.
Det betyder att förråd, tillfälligt men dock, nyttjas som patientrum.
Det betyder längre väntan för alla - och större risk för misstag.
- Jag kan känna "jag klarar inte av att hålla allt det här i huvudet". Jag har skrivit flera avvikelserapporter på mig själv, senast för att jag skickade fel patient till röntgen, säger Malin Lassi, som uppger att indragningen av vårdplatser i Haparanda verkligen märks vid Kalix sjukhus i form av högre belastning.
Kärleken till arbetet
Agneta Andersson är undersköterska, också på avdelning 2, och hon instämmer i att det värsta är när det inte finns tillräckligt med salar till patienterna.
- Jag har jobbat inom sjukvården sedan 1967, jag är ganska luttrad nu. Jag har varit med om väldigt många nedskärningar.
Hur har du orkat jobba 44 år med en arbetsgivare som sparar, sparar och sparar?
- Jag älskar mitt jobb, jag trivs oerhört bra. Jag är van vid arbetstoppar och stress, jag kan hantera det men mår dåligt när patienterna "kommer i kläm". Jag är väl en Florence, säger Agneta Andersson och skrattar.
Efterlyser prioriteringar
Parallellt med detta lever de - tillsammans med alla andra sjukhusanställda - med ovissheten kring vad som ska hända med sjukhuset.
- Den palliativa vården (vården i livets slutskede) ska prioriteras.Den enhetschef som nu slutar var och tittade på vår avdelning och funderade på en utbyggnad, men vad den nya chefen tycker vet vi ju inte. Jag har inte så många år kvar att arbeta men det är klart att jag funderar på om jag verkligen vill åldras i Kalix, det känns otryggt, säger Agneta Andersson, som tycker att landstingspolitikerna ska fundera över vad som ska prioriteras - och om fyra landstingsråd är en nödvändighet.
- Nedläggningsplanerna är oroväckande. Jag funderar på vart jag ska ta vägen, jag har knappt 30 år kvar att arbeta, säger Malin Lassi.
"Vi har nått gränsen"
Bo Wikström är överläkare och verksamhetschef vid, bland annat, omvårdnadsenheten på Kalix sjukhus.
Han bekräftar att det är överbeläggningar nu och på frågan om det bantats för mycket avseende vårdplatser svarar han "vi har nått gränsen, vi kan inte minska mer".
Överbeläggningar under en längre tid - för få vårdplatser?
- Det är toppar i perioder, vi är i en sådan nu, och vi har minskat dramatiskt på antalet vårdplatser. Det finns inte mer luft att krama ur nu, säger Bo Wikström.