Marie Karlsson i Kalix jobbar som verksamhetsutvecklare i Naturskyddsföreningen Norrbotten och är aktiv i Naturskyddsföreningens skogsnätverk på länsnivå.
– Enligt Sveaskog är det bara en tillfällig sänkning tills man har kommit överens med samebyarna om att få avverka mer. Men om vi ska kunna ha kvar några kontinuitets- och naturskogar i länet och om rennäringen ska ha tillgång till de renbetesområden som de behöver så måste Sveaskog sänka avverkningsnivåerna permanent.
Kontinuitetsskog är skogar som aldrig varit kalhuggna de senaste 300 åren. Naturskog är skog som visserligen har påverkats en del av skogsbruket men där de naturliga processerna fortfarande pågår, förklarar hon.
– Det finns även urskog, men då ska det inte ha varit någon mänsklig påverkan alls och det finns nästan inte i Sverige.
Anser ni på Naturskyddsföreningen att det har skett en överavverkning?
– Ja, det gör vi.
Vilken typ av skogsbruk förespråkar du?
– Ett hyggesfritt och naturnära skogsbruk, där man så långt som möjligt strävar efter att imitera naturens egna processer i skogsskötseln. Inga stora hyggen, så lite markberedning som möjligt, och självföryngring, så att de avverkade träden ersätts med genetiskt material från platsen som när träden självsår sig. Planterar man skog kommer det i värsta fall in plantor från utländskt frömaterial.
Spelar det roll?
– Ja. Det har att göra med härdighet, torktålighet och klimatanpassning.
Skogen är viktig inte bara för att bevara den naturliga mångfalden menar hon, utan också för att den binder koldioxid, något som uppmärksammats alltmer på senare år. Ju äldre en skog får bli desto mer koldioxid lagrar den, menar hon.
– Man kan inte jämföra den inlagring av koldioxid som sker upp till avverkningsålder vid 80 år med hur mycket träd har lagrat i både stam och även i rotsystemet med hjälp av svampar, när en gran lever sin naturliga livslängd på upp till 600 år och en tall upp till 800 år.
Stämmer inte tesen menar du, att det är bra att kalavverka för att sedan snabbt kunna få upp ny skog?
– Nej, den faller direkt. Dels blir det inte fråga om ny skog, utan om plantager med bara ett trädslag som saknar både biologisk mångfald, naturliga successionsprocesser och också förstör tillgången på både mark- och hänglav för rennäringen. Dels är det aldrig fråga om att det går snabbt för ny skog att växa upp, utan det tar 80 år för ett plantage att bli avverkningsmogen.
Samtidigt, menar hon, släpps det ut väldigt stora mängder koldioxid under hela hyggesfasen, vilket tar lång tid att reparera.
– Det går inte att jämföra två 20 centimeter höga plantor som kanske innehåller fem kubikcentimeter trä med ett avverkat träd som kanske innehåller fem kubikmeter trä.
Vad tänker du om risken att sågverken läggs ner om man minskar avverkningen?
– Det är ju jättetråkigt med tanke på arbetstillfällena. Men när man har anpassat volymbehovet i sågverksindustrin efter överavverkning, så är det tyvärr den naturliga följden.
Vad tänker du om argumentet att timmer är nödvändig som produkt i den gröna omställningen?
– Det är det. Och timmerproduktion är mycket bättre än att hugga klena dimensioner för massaproduktion. Den ger högre vinster för skogsägarna och är lättare att förena med ett naturnära hyggesfritt skogsbruk.
Hon köper dock inte resonemang om att det blir för dyrt att ta ut timmer vid ett hyggesfritt skogsbruk.
– Det finns forskning som visar att det är större vinster för skogsägarna att plockhugga, eftersom de slipper markbereda, plantera och röja och får ut mer timmer med ett högre värde. Men de svenska skogsbolagen är helt inriktade på att få en så billig råvara som möjligt till sågverk och massafabriker, vilket återspeglas i att Sverige har bland de lägsta priserna på timmer och massaved i hela Europa. De svenska bolagen betalar dubbelt så mycket när de köper in råvara från exempelvis Baltikum.
Marie Karlsson anser att trä, precis som allt annat idag, måste få bli dyrare.
– Konsumenterna behöver bli medvetna om vad de använder skogsråvara till och i vilka mängder. För vi kan inte konsumera oss ut ur klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden och skogsråvara är absolut inte lösningen på alla de problem och behov som uppstår i den gröna omställningen.
– Dessutom behöver skogsägarna få möjlighet att få vettigt betalt för sin råvara, så jag tror att prishöjningar är oundvikliga.